Hej matematik

Resume
vs
Dagens Media

Idag ska vi räkna svenska Eurobestnomineringar.

Alla citat från resp tidnings artikel. Alla rätta svar kursiverade inom parantes (från eurobestlive.com)

RESUME
- Runt 50 nominerade bidrag kommer från Sverige.
(Sverige har 54 nomineringar)

- I klassen interaktiva medier dominerar Sverige stort. Runt 30 av totalt 85 bidrag kommer från Sverige.
(Rätt!)

- Sverige klarar sig hyfsat även i klassen TV/Bio med elva nomineringar
(Sverige har 12 nomineringar)

- Forsman & Bodenfors klarat sig bra också i klassen interaktiva medier. Tillsammans med Daddy har de flest bidrag med fem stycken var. Farfar och King håller sig också väl framme med tre bidrag var.
(Daddy har 5 nomineringar. Däremot har Forsman & Bodenfors hela 6 nomineringar och Farfar har 4. King har ingen nominering i interactive)

- I radioreklamkategorin hävdar sig Sverige inte lika starkt. Bara Bates Red Cell har lyckats ta sig vidare bland 32 bidrag.
(Rätt!)

- Också i Print har Sverige det lite kämpigt. Av 268 bidrag har Åkestam Holst gjort två bidrag och Forsman & Bodenfors ett. Åkestam Holsts reklam för Jarlsbergs ost och för Nezerils nässprej uppskattades av juryn. Tillika Forsman & Bodenfors reklam för Volvo.
(Rätt svar är 4 nomineringar. Resume har tappat bort Lowe Brindfors Nintendoannons)

- I Outdoor-reklamen höll sig King väl framme med tre nomineringar för sitt samarbete med SJ. Forsman & Bodenfors och Lowe Brindfors har två bidrag
(Rätt!!)

Summa 3 rätt. 4 rätt om vi räknar snällt.

vs

DAGENS MEDIA
- 740 bidrag har hamnat på shortlisten för årets version av reklamtävlingen Eurobest Awards, som avgörs i London 1 december. Av dem är 52 från Sverige.
(Sverige har 54 nomineringar)

- I utomhuskategorin har Sverige hamnat på shorlisten med sju bidrag. King ligger bakom tre av dem, medan Forsman & Bodenfors och Lowe Brindfors står för två bidrag var.
(Rätt!!)

- I kategorin för tv och bioreklam har Sverige tolv nomineringar. Forsman & Bodenfors är nominerade med fem bidrag. Garbergs, Åkestam Holst, Bates Red Cell, DDB Stockholm, Ogilvy, Tempel och H&Ms interna byrå Red Room är nominerade med varsitt bidrag.
(Rätt!!)

- I radio är Sverige nominerat med en kampanj för Heinz ketchup, som Bates Red Cell har gjort
(Rätt!!)

- När det gäller interaktiva medier har Sverige 32 bidrag på shortlisten. Följande byråer återfinns: Forsman o Bodenfors (fem bidrag), Daddy (fem bidrag), Farfar (tre bidrag), King (tre bidrag), Lowe Brindfors (två bidrag), Great Works (två bidrag), Lowe Tesch (två bidrag), Starring (två bidrag), Scholz and Friends (två bidrag), Ett bidrag var har Åkestam Holst, Pool Interactive, Projector, Framfab, Otto Stockholm och Perfect Fools.
(Här har det blivit snurrigt. Forsman o Bodenfors har 6 och inte 5 nomineringar, Farfar har 4 och inte 3, King har 3 nomineringar, men ingen i Interactive, och Lowe Brindfors har två nomineringar, men inga de heller i interactive, Pool har 2 nomineringar och inte 1)

Summa 3 rätt

Resume har inte lika många fel, men alldeles för många för godkänt.

Båda får bakläxa.

Sverige är bäst i Europa

Sverige är ett av världens ledande länder inom interaktiv design. Nomineringarna i Eurobest är ganska talande:

Reklamfilm
Frankrike 30
Storbritannien 26
Tyskland 26
Nederländerna 19
Sverige 12

Print
Frankrike 62
Tyskland 59
Storbritannien 19
Nederländerna 14
Sverige 4

Utomhus
Frankrike 62
Storbritannien 15
Tyskland 25
Sverige 7
Nederländerna 13

Interactive
Sverige 30
Tyskland 25
Storbritannien 13
Nederländerna 3
Frankrike 2

Det här stora försprånget inom Interactive beror till viss del på att Eurobest inte är den viktigaste tävlingen för utländska webbkreatörer, men det visar att svenska reklambyråer ser Internet som viktigt.

Det är samtidigt väldigt roligt att det inte ser tvärtom ut.

Forsman & Bodenfors har själva 6 nomineringar i Interactive och är en av de som har flest.

Att de svenska reklamtidningarna inte gör en större nyhet av att Sverige är klar Europaledare inom interaktiv reklam är lite trist.

Farfar och Guldägget

En ny vall är bruten.
Igår skrev jag att Forsman & Bodenfors och TBWA gjort webbfilm resp skosnören rumsrena.

Nu har Reklamförbundet gjort webbyråerna rumsrena genom att låta Farfar bli ny Guldäggsbyrå.
Nyhet från Dagens Media.

Lycka till Farfar. Och smart gjort av reklamförbundet.

Extremt ute

En av de bloggar jag läser är journalisten Olle Lidboms Vassaeggen.

I fredags hade han en utelista med följande innehåll:

1. Att klä sig som ett barn.
2. Sushi
3. Mainstream-hyllningar
4. Kulturseparatism
5. Sedlar
6. "Det här nya"
7. Poker

Jag har ett barn, klär mig oftast i randigt , äter sushi flera gånger i veckan, konsumerar populärkultur och finkultur på samma sätt och utan att skämmas eller bortförklara mig, frågar gärna utländska gäster vad de äter eller dricker exempelvis på julafton, tycker att sedlar är mycket praktiskt, exempelvis när man ska köpa ngt som kostar mindre än 100kr eller mer än 20kr, och blev varse när jag föreläste på handelshögskolan att poker är det hetaste såväl bland Handelshögskolestudenter, Linda Rosing-ex-killar, Jesper Kärrbrink, Svenssons, och Bosse Ringholm.

Direktreklam

Idag kom det här till kontoret.
Fem fina och ganska tjocka kuvert, skickade till fem personer på Collaborate (vårt gamla namn) på Norrlandsgatan 18.

- Ingen av de fem jobbar på Money idag.
- En av de fem satt på Norrlandsgatan (de övriga slutade när Collaborate satt i andra hötorgsskrapan)
- En av de fem (Niclas Melin) var VD på Collaborate 2001-2002, dvs slutade för tre år sedan.

=> Fel ftgsnamn, fel adress, fel person.
Undrar vem som är ansvarig för deras DR-databas eller vilket register de har köpt?

Dear Mr Baroso

Forsman & Bodenfors har gjort årets kanske bästa reklamfilm alla kategorier med sin informationsfilm för Systembolaget. Rolig, smart och informativ.

TBWA var snabba med att göra skosnören och sandwichgubbar rumsrena.

F&B håller på samma sätt på att göra webben rumsren. Många talar om att F&B var bättre förr när de dominerade guldägget, men just nu är Sveriges bästa reklambyrå en av världens bästa webbyråer. Och F&B var aldrig en av världens bästa reklambyråer.

Det man däremot kan fundera över, både när det gäller Anna Qvennersteds berömda skosnören och F&Bs Systembolagsfilm är vad de egentligen gör för jobb.

Vad var skosnörena egentligen reklam för?
Och har Systembolagets 8 mkr verkligen gett ngt resultat?
(förutom att göra moderaterna arga...)

Hur påverkar Google amerikanska ftg?

En mycket välskriven artikel om hur Googles expansion påverkar i stort sett alla andra it-jättar. E-bay, Amazon, Microsoft och Comcast.

Dessutom första gången sedan jag började rss-prenumerera, som slashdot refererar till Wired.

Analys

Läste Affärsvärlden på lunchen och slogs av en ovanligt slapp analys och några rena faktafel (tyvärr är artikeln bara för prenumeranter, så jag kan inte länka). Tänkte precis blogga om det, men upptäckte att ngn hann före. Håller med om det mesta, så gå dit och läs inlägget, men det var en sak som Dan på Åkestam Holst inte fick med.

JMW har skrivit om en del av fenomenet under utrycket ansynkron mediekonsumtion, (bland annat i inlägget om Burger Kings nya reklamfilmer) och det finns en mycket mycket framgångsrik och nystartad reklambyrå som helt och hållet grundat sin verksamhet på ett enkelt faktum:

När reklam är bra är det EXTREMT intressant för människor
Det är inget man spolar förbi eller vill bort från. Det är något man vill ha och skickar runt, pratar om, och laddar ner. Minns bara några veckor sedan när Bravialänken skickades runt.

Kreatörerna på Marcel uttryckte det så här i Gunn report:

"...People should love advertising. It is the only moment when the media are honest with us. Think about it: it is the only moment when we know who benefits from the pictures we watch. Each ad is signed with a logo. So it is clear. When we watch a Pepsi commercial, we know who makes money out of it. Everyone should adore advertising for this reason. It is an exception in the media environment. The rest of the time, we have no idea who benefits from the pictures we are watching."

Och det är klart det är så. När reklam är bra är man beredd att söka sig till den.

Idag präglas tänkandet från många av att få ner produktionskostnaderna så att förhållandet 10-20% produktion och 80-90% media ska bli ännu mindre produktion och ännu mer media. Exempelvis hela BUG är inspirerad av en sådan tanke.

Varför gör inte fler tvärtom? Lägger 80-90% i produktion och 10%-20% i media?

Upprepar igen: en del reklam vill man ha. Och det är mer och mer tydligt att den reklamen mestadels återfinns i två kategorier: den extremt underhållande reklamen, (som ICA, och SonyBravia) och den extremt informativa (som reklambladen med extrapriser, och IKEA-katalogen). Reklam som inte är någotdera får det svårt.

Kända svenska bloggare

Helt ovetenskapligt ser Bloggsverige ut så här:
- De som bor på Södermalm i Stockholm och har yrken inom kultur, media (typblogg: Viggo Cavling)
- Medarbetare på de stora svenska kvällstidningarna (typblogg: Linda Skugge, Fredrik Virtanen)
- De som bor i Malmö och vill ha yrken inom kultur, media (typblogg: LAFS, diagnos (rip)
- Moderater (typblogg: Johan Norberg)

Väldigt underground.

Lasermannen

Igår hade en efterlängtad serie premiär och såväl Viggo Cavling som Johan Croneman hyllar den. Tycker själv att den är ganska hackig, seg och otydlig. Gellert Tamas jättebra bok har blivit en långtråkig bok på film i serieform.

Tycker dessutom att den (iaf i det första avsnittet) fokuserar onödigt mycket på lasermannen som seriemördarkaraktär, medan boken istället hade mera ett makrogrepp med fokus på ett Sverige där Lasermannen sågs i ett sammanhang med 30 november, Ian och Bert, VAM och "Kör ut dem-löp".

Det som är bra är att ännu fler förmodligen får upp ögonen för boken igen.

Marknadsföring

Idag pratade jag om bloggande med Björn Mellstrand på JMW och han var vänlig nog att tipsa mig om några knep för att få upp trafiken på en blogg.

1. Marknadsför den.

Todo:
- Ska länka den till några pingsidor
- Ska länka den på bloggportaler (har redan fixat bloggportalen.se)
- Ska tipsa alla jag träffar om bloggen
- Har redan lagt in den i templaten i utgående mail

2. Skriv om det som folk söker på.
- Har redan märkt att den vanligaste ingången på den här bloggen är via ordet Googleworld, det andra vanligaste är Sturegallerian.

Todo:
Det jag borde göra här är kanske att skriva massa kända personer och varumärken, ska göra det som ett test när jag hinner. Börjar med några bara för att se vad som händer: reklambyråer, effektivitet, planning, kreativ reklam, sveriges bästa reklam, sveriges bästa byråer, berghs, beckmans, åkestam holst, lowe brindfors, storåkers mccann, forsman & bodenfors, tbwa, king, collaborate, money reklambyrå. Fyller kanske på imorgon. Ska följa det här testet på Google analytics och enecto.

3. Länka till andra bloggare.
Har ingen länk än, men borde ha några. Har en lista i bloglines på bloggar jag läser, men det är inte så många svenska. Tycker researcher och jmwblogg är bra. Och så adland förstås. Har också sett en hel del kloka tankar på planning.se och det var där som jag hittade länken till min favoritreklamblogg Russell Davies. Svensk favoritbloggare är annars Martin Gelin.

Todo: ska lägga till länklista.

4. (Och kanske allra viktigast)
Var intressant, så kommer besökarna tillbaka

IQ

Nu är det 2005 och det är inne att vara smart.

Trots att det innebär olyckliga sidoeffekter som att boken blivit the new black, att sudoku blivit den vanligaste drogen, att alla som kan skriva (och alla som inte kan skriva) har börjat (och slutat) blogga, och att geeken blivit inne, så är det ändå lovande och vi måste alla hoppas att det här håller i sig.

Tänk om det var tvärtom?

Skype

Nu ska Skype bli mainstream.
From idag börjar Skype säljas på 3.000 Radioshack i USA, och i morse såg jag reklam från typ Siba eller Onoff för ett logitech-paket med headset/mic/hörlur.

Vad det innebär för telebolagen kommer vi veta ganska snart. MSN messenger och vad jag kan minnas även ICQ (minns fler än jag dem?) hade ju de här finesserna för länge sen, men det var ju ganska få som använde det.

Nu börjar Skype bli stort på riktigt och om massmarknaden börjar vakna kan det gå väldigt snabbt. Ser två stora hinder dock:
- Mobiltelefoni har redan ersatt hemmatelefon för många. Hur kommer Skype och andra voip in i det här?
- Hemtelefoni är redan "nästan gratis" och kan säkert bli "helt gratis" ganska snart. Hur tacklar Skype det?

Varning för kapitalisten

I en av reklamtidningarna varnar ledaren för att Google har världsherraväldeambitioner och är brutala. De vill nämligen att man ska använda sig av dem och inte av andra. Och huh, det ska de förmodligen tjäna pengar på. Google är inte alls det "goda" företaget, utan är ett vanligt företag som vill maximera vinst och aktieägarvärde.

Vilket nyhet!!

Branding

Just nu rullar en fantastisk reklamfilm för Sonys nya plattskärm. Den har säkert alla redan sett på en av otaliga bloggar, på TV, på resume, eller ngn annanstans.

Samtidigt, långt långt därifrån, diskuteras Sonys senaste misstag. Jag är inte hundra bevandrad i vare sig datavirus, kopieringsskydd, eller luckor i Windows, men som jag fattat det ligger det till ungefär så här:

1. Sony gillar inte att man kopierar deras cd-skivor.
2. De har lagt in ett antikopieringsprogram på cd-skivorna som körs automatiskt och som har hemlighållits för användarna.
3. Programmet var inte så bra, utan gjorde datorn utsatt för säkerhetsintrång från alla webbsidor användaren besökte.
4. För att reparera misstaget la Sony ut ett avinstallationsprogram på sin sida.
5. De som laddade hem avinstallationsprogrammet gjorde ett stort misstag, eftersom det var ännu sämre i säkerhetssynpunkt.
6. Sony har kallat hem 3 miljoner skivor. (bilden är en grafisk återgivning av hur många datorer som är smittade i Nordamerika)

"I'm betting that quite a few people frightened by all of this rootkit hubbub went and installed Sony's removal tool even though they weren't sure whether the anti-piracy software was even on their PC in the first place. Now, even those users have something new to worry about."

För övrigt är jag lite besviken på Braviafilmen live. Den passar mycket bättre på Internet. Och det sammanfaller med det kloka som en av Sveriges bästa marknadsföringsbloggare just nu, Tomas Nihlén, skriver om podcastad reklam. Det kan du läsa här (gå till "Trendspaning om asynkron mediekonsumtion", låter trist, men är kul).

Det här känns redan som en fri reklamsite för Google, men idag släppte de två nya tjänster som verkar kalas:
En gratis analystjänst, som heter Google Analytics.
Och Google Base, där man kan ladda upp dokument och göra dem sökbara, som exempelvis platsansökningar och recept.

Ge det några år till. Google kan vara det viktigaste som hänt reklam och kommunikationsbranschen sedan reklam-TV.

Bensin

Det är ganska vanligt med "vi har sett den förut" och då referera till ngn obskyr kampanj gjord i Zimbabwe 1987. Just nu kan vi som åker tunnelbana njuta av en "vi har sett den förut" tio meter från varandra.

Tycker sj's tågkampanj är lite vassare, men visst är de ganska lika?

Förenkla förenkla förenkla

Läste precis på di det smartaste och mest down-to-earth jag läst på länge.

En 6-åring måste kunna förstå företagets affärsmodell om det ska vara värt att investera i.
Vad gör företaget och vad tjänar det pengar på.

EXAKT samma regel gäller för varumärkesstrategier och reklam. Alltid. Utan undantag.

Se upp för alla som pratar så ni inte förstår. Då är det sannolikaste att de inte heller har förstått.

King Kong

Ibland blir man glad av att läsa nyheterna. Speciellt om de är så här viktiga:

KING KONG
HAR FUNNITS
PÅ RIKTIGT

Läs mer här.

DIY

Här har ingen reklambyrå varit framme.

Det märks.

Staden och reklamen

En del tycker att det är fel att staten gör så mycket reklam och att exempelvis SBAB prisdumpar mot bankerna, Apoteket krigar mot detaljhandeln, att Vattenfall gör reklam trots sin närmast monopolliknande ställning, och att Svenska spel är en av Sveriges största reklamköpare.

Själv har jag egentligen inga synpunkter på något av problemen. Alla de företagen verkar på konkurrensutsatta marknader och vill de använda sig av reklam som konkurrensmedel tycker jag att det är helt ok. Så länge som de ägs av oss tillsammans så är det väl rimligt att de går så bra som möjligt, och då är ju reklam oftast ett bra medel.

Det som dock irriterar mig är när staten eller i det här fallet staden, gör reklam som inte har något mål. Reklam som kostar skattepengar och inte åstadkommer något.


Vad vill Stockholms stad att jag ska göra med den här informationen?
Tror att det är få som vill vara med och betala för det här. Varför gör de så här, vem vill de påverka att göra vad? Om målet är nöjda stockholmare skulle jag tro att de flesta hellre skulle satsa 300.000 på förskolan än 300.000 på eurosizeaffischer om Stockholms stads kvalitetsarbete.

Ett av de säkraste jultecknen är Nordiska Kompaniet. Och i år gör de ingen besviken. Efter förra årets icke-katalog kommer de tillbaka med besked. Det här är hantverk i den högre skolan. Ingen strategi. Ingen planning. Ingen stor reklamidé. Bara fantastiskt hantverk. Precis som vi vill ha NK alltså. Bäst är omslaget med balettnissarna och de två uppslagen julklappsparad.

Blog för dig som gillade hey whipple squeeze this

Som planner måste jag rekommendera den här bloggen.
Extremt inspirerande för alla som arbetar med reklam (men speciellt förstås för dig som arbetar som planner).

De flesta andra reklambloggar brukar bara posta nya kampanjer och det är ju iofs intressant att läsa om kampanjer betydligt tidigare än vad tidningarna skriver om dem, men den här bloggen är som en lektion i back-to-basic-no-fuss strategi utan att krångla till eller överkomplicera.

ps och han som skriver den är ordförande för engelska planningförbundet och har varit planner på Wieden & Kennedy och jobbat med exempelvis Nike och Honda.

ps 2 och boken om du inte har läst den kan du beställa här eller här.

Kassa Linjen

Kassa linjen blir kassaapparaten.
Vad ska man säga om det?

Staten

På den här sidan har det varit mycket kritik.

Måste därför framhålla två goda exempel. Båda från staten. Och båda från TBWA.

Apoteket har en utmärkt kampanj mot rökning uppe just nu. Istället för att gå mot att det är farligt, fånigt eller dyrt har de gått mot många rökarens mardröm. Att det är förbannat oglamoröst. Att man inte alls blir som Kate Moss (ja fortfarande) av att röka, utan att man blir som ett sjukvårdsbiträde i Alingsås. Och det, oavsett vad man tycker om sjukvårdsbiträden i Alingsås, är förbannat avskräckande för många.

Den andra goda kampanjen är två kampanjer för alkoholkommitten. Den ena handlar om langning och hade ganska lama annonser, men väldigt bra filmer. De hittar du här. Den andra handlar om att man ska dricka mindre när man festar och består av bland annat bra utomhus, bra filmer, och en ruggigt bra kampanjsite.

Sen kan man ha åsikter om att just staten är kanske Sveriges bästa reklamköpare just nu (Telia, Alkoholkommitten, Apoteket, SJ, SAS, Systembolaget, SBAB, SR, SvT, Flicka). Men de sparar vi till ett annat tillfälle.

Mediebyråer

Det var mycket väsen förra veckan på Dagens Medias nyhets- och debattsidor.
Här
Här
och här

Internetgalan SIME05 delade ut priset årets bästa mediebyrå till säljbolaget Tradedoubler, trots att tre mediebyråer var nominerade.

Så här såg motiveringen ut "At a time when online advertising is really starting to take off big time the role of a media agency in finding the right role and impact for the Internet in the media mix is more crucial than ever. The winner in this category is not only choosing but also creating new media channels. The Jury simply asked themselves who would they spend their marketing million on this year?"

1. SIME-Juryns ordförande, Erik Hörnfeldt, är informationsdirektör på en av Sveriges största medieköpare, 3, och har bland annat arbetat på Halogen, Icon Medialab, Torget och Z:magazine. han har varit med sedan Internet startade i Sverige. Om det finns någon i Sverige som borde känna till vad en mediebyrå gör/inte gör, och vad en mediebyrås roll är när det gäller Internet, borde det vara Erik Hörnfeldt.
2. Tradedoubler har vuxit jättesnabbt i Sverige, men omsatte trots det bara ca 80 mkr i Sverige jan-sep. Internetannonsmarknaden var värd 558 mkr år 2004 (och då omsatte Tradedoubler 57,4 mkr). Tradedoubler står alltså för ganska exakt 10% av den svenska Internetannonsmarknaden.

Många (men det finns säkert någon som inte håller med) tycker att mediebyråerna har haft två stora arbetsområden den senaste tioårsperioden. Den ena har varit att avlasta reklambyråer och reklamköpare i administration. Mediebyråerna har varit bra på att hantera flöden av annonser och spotar och på det sättet fungerat ungefär som en groissist/distributör av andra varor. Den andra stora insatsen har varit att köpa TV klokare.

Internet däremot har varit få mediebyråers (eller för den delen reklambyråers) huvuddomän.

En enkel anledning är pengar. TV omsatte 2004 nästan 7 gånger så mycket som Internetannonser.

En annan anledning är typen av annonser. Vägledande media (sökord, kataloger och eftertext), står för mer pengar än annonser. Sökords och eftertextannonsering handlar oftast långt från mediebyråernas expertis.

Innan marknaden har satt sig kommer den här typen av missförstånd att uppstå. För visst är det absurt att en aktör som bara kan placera i 10% av marknaden utses till den optimala partnern.

Och visst är det klart att Erik Hörnfeldt vet vad en mediebyrå gör. (Tror dock att han gör så här: köper TV och möjligtvis print via mediebyrå, köper sökord via Google direkt, köper banners via Tradedoubler direkt, köper några större mediesiter direkt, gör bra kampanjsiter via webbyrå tillsammans med reklambyrå) Och egentligen, varför skulle han göra på något annat sätt?

ps skomakarens barn. Klickar man på sime.nu och vidare till awards, så får man se det här. Lite kul..

Stella

H&Ms Stellakampanj har ju föregåtts av så mycket att det redan känns som att den var för några år sedan.

Reklamfilmen och siten och evenemanget och om det var eller inte var rätt att kicka Kate osv osv har redan debatterats och kommer fortsatt att debatteras i massor.

Jag har precis sett filmen för första gången. Och jag tycker att det är bra. Och enkelt. Efter filmen tycker man att H&M är lite tuffa, man har fattat när Stellakläderna börjar säljas, och man tycker att kläderna är snygga (för man har fått se hur de ser ut).

Motsatsen till strategi hittade jag när jag för någon vecka sedan pratade med VDn för ett företag som säljer lyxiga kakelugnar.

Lokala förmågor hade lurat i honom att de inte skulle visa kakelugnarna utan istället bygga konceptet "Eld är inredning" med hjälp av människor i olika miljöer (exvis bergsklättrare) långt ifrån hemmet som frågade varandra efter eld genom att annektera uttrycket "Har du eld?". Jag undrade lite lätt hur de hade tänkt och om han trodde att det sålde kakelugnar? Jag fick svaret - det är varumärkesbyggande.
Ridå.

Well - jag tror att Stellakampanjen säljer kläder bättre än vad bergsklättrare säljer posh kakelugnar.

inhouse del2

Såhär tror jag att det ligger till:

Reklam är för en del företag strategisk - del av affären. Exempel på den typen av företag är modeföretag. För andra är den helt ostrategisk - ren produktion. Exempel på den typen av företag är managementkonsulter och revisionsbyråer (och för all del reklambyråer).

En dålig reklamkampanj för ett modeföretag kan vara lika förödande som en dålig kollektion och vice versa. Medan en dålig reklamkampanj för en managementkonsult är dålig bara för den mellanchef som beställde den.

Vilka konsekvenser har då detta?
Jo. Om en vara är strategisk vill man ha maximal koll på den och man vill ha den absoluta kollen internt. Därför har Jörgen Andersson (H&Ms marknadschef) ett av H&Ms viktigaste jobb och därför har Dressman ännu inte släppt in konsulter att göra jobbet. Därför flyttar den strategiska kommunikationen hem. Man vill inte vara beroende av att kompetensen och uppmärksamheten flyttar på sig. Man vill inte bli utkastade för att ett större eller mer intressant uppdrag kommer in på byrån.

Om en vara däremot är ostrategisk vill man ha minimalt pris. För flera stora företag med stort behov av produktionsorienterade reklamuppdrag som broschyrer, hemsidor, produktblad, platsannonser etc är det ren matematik att det helt enkelt blir mycket billigare att betala en inhouse-producentlön på 19+skatter i månaden än att betala en reklambyrå 1000+moms i timmen.

Reklambyråerna måste anpassa sig till detta genom att maximera flexibiliteten och "bättre-heten" (läs nedan). Bättre kan vi bli genom att lära känna våra kunder och deras kunder bättre. Genom att jobba igenom varje brief noggrannare och låta varje idé gå ett varv till. Flexibiliteten kan vi öka genom att anpassa gruppen efter uppdraget. Ibland måste vi vara fler och ibland färre. Men vi måste alltid leverera det vi ska i tid och med bra kvalitet.

Jag tror och hoppas att utvecklingen fortsätter. För då kommer vi alla att tvingas bli bättre.

Inhouse del1

Sedan vi bytte namn och inriktning har vi pratat med många många företag.

En tydlig trend har märkts. En stor del av reklamen har börjat flytta hem. Och det gäller såväl den strategiska som den ostrategiska kommunikationen.

Uppdragsgivare har tröttnat på att betala för administration och enklare produktion.
Det går ju upp och ner, men jag både tror och hoppas att det här är en trend som håller i sig. Tror nämligen att det förhåller sig såhär:

Det finns tre basanledningar att anlita en konsult:
- Billigare än att göra själv
- Bättre än att göra själv
eller
- Flexiblare än att göra själv

Skärskådar man de anledningarna är utvecklingen inte speciellt märklig.
Förklaringen kommer senare..

100 wattaren

För flera år sedan satt jag med i den svenska juryn för effektivitetsklassen i New York Festivals. Vi hade extremt många bidrag framför oss och två enkla kriterier: bedöm om den kreativa höjden och det effektmässiga resultatet är bra nog för att gå vidare.

Vi satt i en hel dag och betade av pannå efter pannå, resultatredovisning efter resultatredovisning. En del bidrag var svenska och de kände man igen. En del var utländska och en del verkade vara gjorda på en annan planet.

Efter ett tag kom man in i en sorts snabbscanningmekanism. På samma sätt som man gör som konsument när man ser på reklam, som TV-tittare när man zappar mellan kanalerna, eller som lyssnare när man är lite trött på kvällen. Ngn form av selektiv perception. Vad gillar jag? Vad tycker jag förtjänar att premieras?

Allt som inte var tillräckligt kul, snyggt, eller smart exekverat åkte bort direkt. Sen använde man samma teknik som när man opponerade på C-uppsatser - läs metoddelen ganska noga, snabbläs uppsatsen, och så direkt på slutsatserna. Siffror som såg bra ut fastnade. Långa resonemang fastnade inte.

Helt fair faktiskt. Jurys är ju också en målgrupp, som man måste målgruppsanpassa sitt budskap (i det här fallet resultatredovisningar och i Cannes snabba bildlösningar) till.

Har för mig att vi alla gillade Spray väldigt mycket. Filmerna var kul och vi önskade alla i rummet att vi själva hade kommit på det smarta i att förklara det då teknikfokuserade Internet på ett enkelt och lantis-smart sätt.

Kommer inte riktigt ihåg hur bra det egentligen hade gått för Spray, förutom att de hade ökat trafiken jättejättemycket eftersom de hade gått i TV, lagt till massa kategorier på siten, och köpt trafik från partners.

Igår hade en vinnare i den finaste svenska effekttävlingen blivit SF-publikens val en månad och en annan ökat trafiken på en B2B-site från runt 3000 till runt 4500.

Personerna på reklambyråerna bakom är hur smarta och trevliga som helst och det råder säkert ingen tvekan om att kampanjerna fungerat. Men.
Var det verkligen förra årets mest effektiva reklamkampanjer.
Egentligen?


Fotnot.
Money (fd Collaborate) har vunnit en 75W och en 100W. Den ena kampanjen var ett DR till 100 personer och den andra vann mest för att den var en av de första som hade utnyttjat stortavlor på ett kreativt sätt. Tror inte att de två kampanjerna tillhörde de årens mest effektiva kampanjer heller. Ärligt talat.

Jävligt bra

Det är alltid lika kul med företag som har en nordkoreansk inställning till reklam. De som tror att konsumenterna liksom tror att en sak är sann, för att de säger det i reklamen. Som om allt fortfarande vore som på 50-talet.

När det gäller sminkreklam, så är det liksom överenskommet mellan mottagren och sändaren att "vitamininstitutet i Schweiz" inte finns eller att Liz Hurley (eller den som för tillfället lånar ut sitt ansikte) aldrig skulle låta Loreal eller Nivea komma i närheten av den egna dyrbara hyn.

När detta används i B2Breklam blir resultatet mycket mycket underhållande.

Nyss kunde man läsa Sveriges mest kände musikvideoregissör säga att "Det händer något med mina filmer när dom visas på LG Flatscreens som känns jävligt bra."

Läs meningen igen:
"Det händer något med mina filmer när dom visas på LG Flatscreens som känns jävligt bra."

Vad säger då LG om det här?

Får Jonas Åkerlund någon ersättning, eller bygger samarbetet enbart på att han lånar era produkter?

- Jag vill inte gå in närmare på det. Men jag kan säga som så att Jonas Åkerlund låter sig inte köpas. Det går inte att köpa hans namn.

Nu ska jag äta lunch. Det händer något med min mat när den micras i LG MC-8483NLA som känns jävligt bra.

Det är bara reklam (2)

Såg den här på riktigt igår och kunde inte sluta titta. Gick fram och tillbaka mot pelaren.

Det var helt magiskt. Hur kunde det ske? Hur kan kunden, byrån, tryckaren, alla, missa att priset var fel. När priset - 9,50 - är det som är kanske allra mest säljande för den här tidningen (de andra biltidningarna kostar runt 40:-, och auto bild kostar under tian)

Det är ju bara reklam

Idag såg jag den nya kampanjen för Sturegallerian. Fina bilder på shoppande tjejer som springer Marathon och så texten Marathonshopping. (Kan ju undra varför Sturegallerian gör reklam för Marathonshopping, när ju inte öppettiderna kommer vara triumfkortet, men vadå. De ska ju trots allt ha en liten gerillaaktivitet vid öppningen, med just Marathonshopping som tema. Sen kan man också diskutera om texten marathonshopping över bilden marathonshopping är sådär superbra, men jaja).

Det som dock är nono i min bok är följande. Efter att ha sett stortavlan går jag in på hemsidan och möts av:
Sommaröppet!
och
inga bilder från kampanjen!

Bakläxa.

Eller. Det är ju "bara" reklam..

 
 

Sampling

Internet är till för att hyperlänkas.

Hittade via den här länken, den här länken. Och där den bästa lilla texten om Stockholm 2005, som jag läst hittills.

Om du har Acnekläder, om du blir bjuden på Rodeofester, om du är nere med det Skånebloggeliten, läs.

Jag publicerar den här i sin helhet:
Gud, om något i efterhand kommer att definiera 2005 är det den jävla flockmentaliteten, mer än både webbpoker och blogg och sudoku och Björn af Kleen. En del av de där grejerna hänger väl iofs ihop. Jag ska återkomma till det. Det är illa med arenarock, jo tjena. Jag blir galen. Alltså, på riktigt. Fattar ni nivån på populärkulturjournalistiken i det här landet? När man väl positionerat sig som en av de med koll kommer man undan med vad som helst. Då kan man sluta tänka. Man ba' "Japan Berlin New York yadda yadda yadda electronica med skitsmala referenser det är dåligt med Kent yadda yadda det är tufft med arty jävla poserande white trash-fetischiga äckelkillar med rika farsor som tror att de har uppfunnit det jävla hjulet och alla ba' 'åh jävlar det här känns helt NYTT det här är typ i GRÄNSLANDET mellan KONST och POLITIK, en KOMMENTAR TILL SAMTIDEN!' yadda yadda jag adderar ett djup till min personlighet genom att gilla nåt bögigt också typ Oxford och välskräddade kavajer och afternoon tea yadda yadda jag är så jävla eklektisk så ni fattar inte segelbåt tenniströja huliganmode Tokyo medelklassiga jävla amerikanska indieregissörer Banksy lönnsirap lappar som folk hittat i en tvättomat."

Och alla ens fans kan sluta tänka eftersom de har nån de tror tänker åt dem. Hahaha. Vilket jävla självbedrägeri. Såhär är det: Alla tongivande skribenter inom området populärkultur i Sverige ligger och plaskar i samma jävla Accelerator-pöl, ni vet Accelerator-festivalen, den bekväma inomhusfestivalen för nyblivna bostadsrättsinnehavare runt trettio som vill "ha koll" - man köper en biljett till Accelerator, och sen får man koll på vad som gäller, "lite innan det gäller". Det är som att få ett litet facit och man kan koppla bort hjärnan och veta att nån valt ut det bästa åt en. Resten av året behöver man inte ens bry sig. Man kan sitta hemma i bostadsrätten och lyssna på Joanna Newsom eller vad fan man nu lyssnar på tills det blir sommar och man får dricka civiliserad inomhusfestivalöl igen och veta att man är safe.

Det där är den svenska populärkulturjournalistiken. Det är där vi befinner oss. Inte en jävel protesterar. Istället delar man ut pris till Tidskriften Sex. Tidskriften Sex är Accelerator-festivalen i magasinform, den fyller exakt samma funktion. Jag har börjat tänka på detta som Accelerator-kultur, saluförd främst av Sex, men på senaste tiden även med tilltagande impact av Fredrik Strage i DN. Droppen för mig blev när Strage i en krönika typ förra veckan spekulerade i om JT LeRoy finns på riktigt eller ej. Ni vet JT LeRoy, Accelerator-kulturens egen queerkorrekta pin up-pojke, skyldig till den helt nya genren Accelerator-litteratur, där även Dave jävla Eggers ingår. Det är en slags skrämmande icke-litteratur där intervjuerna med författarna alltid är intressantare än böckerna de skriver.

Hela Accelerator-kulturen är förresten en slags icke-kultur, jag blir helt illamående. Vilket jävla stillestånd. Bill Murray. Visa mig en enda intressant rad som skrivits om Bill Murray de senaste åren. Stackars Bill Murray, han är säkert snäll, lämna honom ifred nån jävla gång. God smak, hahaha!, vilket jävla skämt. "Vi letar efter det ÄKTA i samtiden, vi har fattat lite mer än Vice och Nöjesguiden, vi BORRAR PÅ DJUPET. Vi springer runt i en liten ring och försöker suga av oss själva. Vi behöver inte ifrågasätta nånting, nån annan gör det åt oss, eller, det säger de ju att de gör iallafall och vi har ingen anledning att tvivla." Accelerator-journalistik, alltså fatta, det här är inte bara sorgligt ur estetisk synvinkel, det är på riktigt upprörande, ni vet Björn af Kleens omtalade Fredrik Strage-artikel i Sydsvenskan, den är ju mer än något annat ett lysande exempel på meta-Accelerator-journalistik, den ÄR 2005. Där har ni er jävla samtid. Och ni har ingen annan att skylla på än er själva.

Lunamericanstorm

Alla svenska ungdomar har ett krypin på Lunarstorm.

Och alla amerikanska har ett på myspace.com
Sedan starten 2003 har man nu 22 miljoner användare och är större än Google.

Miniäpplen

Det här är att gilla ett varumärke lite för mycket.

Som sony fast tvärtom

Det här var nästan lika bra som Bravia. 120 filmer för nya Passaten. Alla filmer är inte bra och vissa är tom dåliga, men helheten är hur bra som helst.

Se filmerna här.

Nyhetsbevakning

Resume är ibland jättebra och jättesnabba.

Ibland inte.
Idag släppte de "nyheten" att Sony har gjort en ny fin reklamfilm för sin nya TV. Det är jättebra. Problemet är bara att reklambloggen reklamfeber hade nyheten redan den 20 oktober, researcher hade samma nyhet 22 oktober, ad-rag 25 oktober, smidigt.se 31 oktober.

Naturligtvis finns den på hur många andra bloggar som helst redan.

Det här är inget jätteproblem egentligen. Men visst gör det att hela nyhetsbevakningen vad gäller reklam förlorar lite i relevans när en ledande nyhetstidning kan göra en nyhet av en flera veckor gammal officiell nyhet?

(speciellt som Resumes chefredaktör redan nämnt filmen i sin ledare redan 31 oktober).

Bloggarna sätter press på nyhetsbevakningen och det är bra. Men när tidningarna inte adderar mervärde, utan mer blir Metro-hopsamlare eller nyhetsportaler, vad ska man då ha en stor redaktion till?

Sedan en av de ledande journalisterna gick över till den rosa tidningen har Resume varit tvungen att referera till den rosa tidningen flera gånger i veckan. När kommer den första referensen till en blogg? Och när startar Metro sin metroreklam, där de samlar artiklar från DI, Dagens Media, SvD, DN, Resume och alla bloggarna?

[filmen finns på www.bravia-advert.com och är precis så bra som alla säger.]

227+329+122

Förra året köpte Vodafone media för brutto 329 mkr, 2003 för 227 mkr.
I år har man hittills köpt media för 122 mkr.

Förra året var man Sveriges 6:e största annonsör. Bara Telia, ICA, Coop, Svenska Spel och Procter&Gamble var större.

Och resultatet?
Vodafone har på kort tid blivit ett av Sveriges mest kända varumärken.

I dag offentliggjordes det: Telenor köper Vodafone. För 9,9 Miljarder.

Och det första man ska göra är att ta bort det bara tre år gamla varumärket (minns du Europolitan?)

Vad får man då för 9,9 miljarder? En bra marknadsandel på företagssidan, en ok på privatsidan. Totalt en ganska bra kundstock.

Men ett varumärke?

Vad har egentligen de 700 mkr gett i varumärkesbyggnad, när namnet inte är värt någonting?

Värt att tänka på när man mässar varumärke, varumärke, varumärke.

Telenor har köpt sig in på den svenska marknaden. Man har köpt en marknadsposition. Och man har köpt en möjlighet att på allvar bli en spelare på alla marknaderna: fast-mobil-bredband (Bredbandbolaget) och TV (Canal Digital).

Men har man köpt ett "varumärke"? Tveksamt.
Och vad är egentligen varumärken värda på den här typen av produkter?

Googleworld

För de som ser Google som en trevlig liten sökmotor som är övervärderad på börsen, tänk om.

Google är snart Microsoft, fast på Internet. Sök=Google. Sök prylar, butiker, kartor, mail, bloggar, nyheter, bilder, video, böcker.

Den här bloggen exvis (liksom de övriga hostade på blogspot, är ägda av, just det, Google. Ett nytt bildhanteringsprogram, Picasa, ett nytt mailprogram, GMail, kartor över hela världen, Googleearth (komplett med satellitbilder, hitta - släng dig i väggen).

Senaste dagarna har jag upptäckt Google Reader (trots bara beta den bästa RSS-läsaren) och Google Print (de scannar just nu in all världens böcker!!)

Ebay, Microsoft och Yahoo tar det här på allvar.

Vad gör Bonnier, Schibsted och Eniro?