torsdag, december 29, 2005

PR


På bladet är det en knivskarp gräns mellan redaktion och annonsförsäljning.
Eller?

(fotnot: blocket ägs av Aftonbladet)

Ronaldinho just did it


Om man gillar "det nya", om man gillar långa reklamfilmer och om man gillar världens just nu bästa fotbollsspelare, gillar man såklart den här filmen.

Märkligt nog har den lyst med sin frånvaro på reklambloggar och reklamsidor.
Däremot har det stått om den på sportsidor och tom kultursidor.

Se den och bli imponerade.
Av vad man kan göra med en fotboll.
Av vad man kan göra med PR.
Och av hur moderna Nike är.

Filmrecension


Den här bloggen ska handla om tankar och åsikter om reklam och inte vara en allmän privatblogg. Måste dock med det förbehållet ändå kommentera en film jag såg på annandagen, Narnia: häxan och lejonet.

Man kan se den på minst tre sätt och om man är lagd som jag, blir man besviken oavsett vilket av de tre perspektiven man väljer:

1. En Jesusfilm med djur i huvudrollerna
Att den kristna högern gett sitt sjungande bifall åt den här filmen är inte speciellt överraskande och ni har säkert läst de flesta av de här tolkningarna.
- Lejonet är en klassisk symbol för Jesus
- Lejonet förvandlar döda till levande
- Lejonet/Jesus återuppstår från de döda
- Lejonet/Jesus offrar sig för våra synders skull
osv osv
Filmen är överladdad med kristna budskap om offer, synd, förlåtelse och straff.

Det som borde göra den ointressant (även om man är kristen) är att den förenklar och kategoriserar så extremt. Den är så enkelt uppbyggd så att ingen ska kunna missförstå och det är det som gör den så trist att se på. Om man är ond så får man sitt straff och är man god får man belöningar. Men det går att ångra sig och få förlåtelse, men det får man inte av sig själv utan av en högre makt. Problemet är att det är få människor som är så enkelt uppbyggda och så få situationer som är så enkla att dela in i rätt-fel, gott-ont. Om man börjar tro på att det är så enkelt, har man ju verkligen problem. (eller börjar ställa till rejäla problem för andra. Som att bomba länder som är onda, eller döda de som har begått ett brott)

2. En barnsaga om magin i vardagen
Den äldre generationen har alltid tyckt att den unga är ansvarslös och att det alltid var bättre förr. Jag ska inte göra det misstaget, men jag måste ändå fråga mig om det är helt vettigt att visa realistiska massstridsscener och avrättningar, som underhållning i filmer riktade till barn. Förr kunde den typen av situatiomer anas eller maskeras eftersom det rörde sig om teckande figurer, men iom den nya tekniken handlar det nuförtiden om realism. Samma personer som upprörs över svordomar, könsord, ett naket bröst, eller svält och katastrofer i anslutning till barnprogrammen kan utan att blinka svälja avrättningar som underhållning om de går under täckmanteln "Disneyfilm". Det tycker jag är konstigt.

3. Två timmar underhållning för de som gillade Sagan om ringen och Starwars. Det är enkelt att se att Narnia kostade några kronor mer än en svensk tv-serie, men det är i många scener ett märkligt slarv med effekter och det visuella. Vi ska inte anklaga skådisarna i de ovan nämnda filmerna för Marlon-Brando-prestationer, men maken till lamt skådespeleri som de fyra barnen/ungdomarna i Narnia presterar var det länge sen jag såg. Alla barnen (med ett visst undantag för den "onde" Edmund) har filmen igenom EXAKT samma lillgamla "seriösa flin" på läpparna. Och det är svårt att hålla sig för skratt varjke gång något av djuren börjar prata. I den här genren är filmen mest att likna 2h Ewoker eller Jar Jar Binks.

Filmen har tydligen toppat listorna i 11 länder och enligt Disney tilltalar den alla. Well. I min bok får en ett överkryssat M.

Sveriges viktigaste journalist

En mediemäktig jury bestående av namn som Micael Bindefeld, Gustav Fridolin, Göran Greider, Lars-Åke Lagrell, Janerik Larsson, Tove Lifvendahl, Henrik Mattsson, Lena Mellin, Nalin Pekgul, Per Schlingmann och Pontus Schultz har utsett Sveriges 100 mäktigaste.

På första plats kommer såklart Göran Persson och på andra Fredrik Reinfeldt, men bland de skrivande journalisterna ser bilden helt annan ut än den vi kunde förutse för bara några år sedan.

Medielistan ser ut så här:
12 Mats Bergstrand, debattredaktör Dagens Nyheter
16 Jan Guillou, journalist och författare
18 Christina Jutterström, vd SVT
19 Janne Josefsson, journalist SVT
24 Carl-Johan Bonnier, styrelseordförande Bonnier
27 Anders Gerdin, chefredaktör Aftonbladet
28 Ebba von Sydow, chefredaktör Vecko-Revyn
30 Amelia Adamo, tidningsdrottning
31 Jan Scherman, vd TV4
35 KG Bergström, journalist
38 Lena Mellin, samhällschef Aftonbladet
43 Helle Klein, politisk chefredaktör Aftonbladet
47 Evin Rubar, journalist
48 Niklas Ekdal, politisk redaktör DN
51 Lena K Samuelsson, chefredaktör Svenska Dagbladet
52 Maciej Zaremba, skribent
56 Jan Wifstrand, chefredaktör DN
58 Zanyar Adami, chefredaktör Gringo
61 Linda Skugge, skribent Expressen
63 Mats Knutson, journalist SVT
66 Sverker Olofsson, reporter och programledare SVT
69 Leif Pagrotsky, kulturminister (s)
76 Bengt Braun, koncernchef Bonniers
78 Peter Örn, vd Sveriges Radio
80 Pelle Törnberg, vd Metro
83 Peter Wolodarski, ledarskribent Dagens Nyheter
85 Leo Lagercrantz, debattredaktör Expressen
86 Otto Sjöberg, chefredaktör Expressen
91 Anna Serner, vd Reklamförbundet
94 Filip Nilsson, reklamman
95 Thorbjörn Larsson, styrelseordförande Expressen
99 Johan Westman, programchef Kanal 5

Chefen för DN-debatt, Jan Guillou, Juttan och Janne Josefsson. Bonniergruppens talesperson och chefredaktören för Aftonbladet. Sen kommer den viktigaste skrivande journalisten i Sverige: Fundera över innebörden. Fundera över vad det säger om Sverige idag.


måndag, december 19, 2005

TV

Skrev för ett tag sedan om de stackars såpaförfattarna i USA.

Så här tossigt kan det tydligen bli.

fredag, december 16, 2005

1984




Om ni vill veta vad geekarna tycker om Google och vad de oroar sig över kan den här lilla historien vara kul som julläsning.

(Från Google Blogoscoped)


Tag: Google, Googleworld, Web2.0, Larry Page, Sergey Brin

Marie Antoinette


Om man gillar Kirsten Dunst, Sofia Coppola, New Order och Sex Pistols-estetik (och det gör man ju, fast man gärna skulle ha argument mot för att det vore roligare att tycka annorlunda), så gillar man den här trailern.

Det borde vara höst 2006 nu.

torsdag, december 15, 2005

Vem är det som kör? Ingen.


Ibland är det bra att slippa chefen.
Om man gillar att lata sig. Om man gillar att få arbeta ifred. Eller om man vill att resultatet ska bli riktigt riktigt bra.

Jag har vid ett flertal tillfällen skrivit om att reklamtidningarna (Resume och Dagens Media) ofta är sena med nyheter jämfört med reklambloggarna (Exvis Researcher, Ad-rag och Reklamfeber) och mediebloggarna är ofta vassare i analysen och på djupet (Exvis Vassa Eggen och Isobels Verkstad).

Efter att ha prenumererat ett tag på geekbloggar är det enkelt att konstatera att det är precis likadant inom det området.

Det som är intressant är att det verkar som att det är så även i det finaste och viktigaste området: uppslagsverk. Tidskriften Nature har jämfört Wikipediainlägg (Wikipedia är en fri uppslagsbok på nätet där alla tills helt nyligen har kunnat bidra) med Encyclopaedia Britannica. Det de har kommit fram till är närmast häpnadsväckande. Antalet fel är ungefär lika många. Och om man räknar i volym (textmängd i förhållande till fel) är Wikipedia tom bättre.
Läs artikeln här
Och källan (som jag fick tipset från) här
Och wikipedias studie här

- Utan redaktör går jobbet fortare (ingen som behöver godkänna, ingen som behöver redigera, ingen som behöver "tycka").
- Utan någon (utgivare, ägare, annonsörer, redaktion) att ta hänsyn till får man skriva om det man gillar och det man är bra på.

Inte mycket svårare än så.

Fast hur ska folk hitta till bloggarna och webbplatserna? En samlingsplats vore kanske bra. Och då kan man koordinera den. Och kanske kunna tjäna lite på besökarna. Och någon måste vara ansvarig för innehållet. Och.

onsdag, december 14, 2005

Bloggmättnad

Har inga som helst vetenskapliga belägg för det här, men...

Jag har ett konto på bloglines och prenumererar på lite bloggar. När jag började (ny bloggare) för bara tre månader sedan hade de flesta hur mycket nya inlägg som helst.

Nu dröjer vissa flera dagar mellan inläggen.

Exempel (tar två av mina favoritbloggar för att visa vad jag menar)

Martin Gelin
sep - 32 inlägg
okt - 20 inlägg
nov - 17 inlägg
dec - 4 inlägg (efter halva månaden)

PM&Leo
V46 - 6 (from onsdag)
V47 - 12
V48 - 11
V49 - 3
V50 - 1 (tom onsdag)

Ett tecken på något, eller bara en slump?

Webbtypografi

Vet inte hur intressant det är med webbtypografi för de som läser den här bloggen, men jag snubblade över den här artikeln i ämnet. Tipset kommer från utmärkta slashdot.

tag: typografi, webbformgivning

tisdag, december 13, 2005

Nyhetsrapportering


För några veckor skrev Johan Norberg ett inlägg där han ifrågasatte SVTs oberoende i en lysande debattartikel i SvD.

Det han förde i bevis var att nyhetsrapporteringen från senaste valet i USA ständigt gynnade Kerry framför Bush, så att vi blev överraskade av Bush seger, när den i själva verket inte framstod som speciellt överraskande för någon som följde amerikanska nyheter.

Idag skedde en avrättning i Kalifornien och det svenska fokuset har varit på att den dömde kanske var oskyldig, att han inte benådades av Arnold Schwarzenegger, och att dödsstraff är extremt omstritt.

Det man ständigt underlåter att berätta är att amerikanerna faktiskt gillar sitt dödsstraff, hur galet det än låter i våra västeuropeiska öron.

Därför är det inte konstigt att Arnold vågar trotsa opinionen. För han vet att han har en ännu större opinion bakom sig. Svensk media borde kanske ägna lite tid åt att förklara varför det är så.

I-love-TV

I DN är det just nu en liten debatt om TV-tittande, efter att SCB just publicerat en undersökning om barn och ungdomars TV-tittande. Huvudartikeln hittar ni här och länken till SCB här.

I artikeln kan man läsa fasligheter som kan hända om man konsumerar TV för mycket:
- Passiviteten kan leda till övervikt och fetma, vilket kan ge diabetes.
- Barnen påverkas av tevevåldet och riskerar att bli mer aggressiva och våldsamma.
- Barnen kan också få koncentrationssvårigheter och problem i skolan.
- Barn tar efter det våld de ser på teve.
Andra studier visar på en koppling mellan adhd och barns tv-tittande.

Artikeln blir dock betydligt intressantare om man efter att ha läst den och SCB-rapporten klickar sig vidare hit, till TV-statistikens hjärta.

Det som är spännande att se är nämligen att TV-tittandet (om man litar på MMS-metoden) ökar ju äldre man blir.


Och dessutom kan man se att den skrämmande siffran att en tredjedel av ungdomarna ser på tv mer än 3 timmar per dag kanske är ganska måttlig. Alla fall i jämförelse med de äldre tv-tittarnas extrema konsumtion. 229 minuter om dagen. Puh. Det är ju nästan fyra timmar. I snitt.

måndag, december 12, 2005

Tagging

Årets ord är podcast.

Nästa års ord kanske är tagging?

Del.icio.us blev nyligen köpt av Yahoo och för en månad sedan startade tagworld, en community där man sätter etiketter, "taggar" på allt som man laddar upp på sin sida. Sen är allt sökbart.

Det är intressant att web 2.0 blir mer och mer en realitet. Vi vet ju inte än hur många projekt som kommer att finnas kvar om några år, men dagens klimat med nya webbidéer hela tiden börjar ju likna slutet av 90-talet.

Tagging betyder lika mycket i communitysammanhang som bloggarna gjorde för hemsidan. Från att söka och träffa likasinnade på kriterier som ålder och geografi innebär tagging sökning på allt.

Undrar dock vad tagging kommer att heta på DN-svenska - dataetikettering?

Följa blogg

Här hittar ni ett sätt att fördriva lite tid på.
En site som kategoriserar bloggar och blogginlägg som positiva eller negativa.

Google har blivit ganska hårt åtgånget i media (för sina maktambitioner) senaste tiden, samtidigt som yahoo blivit hyllat (för att de teamar upp med web 2.0's mest hypade ftg som flickr, del.icio.us och six apart).

Men, försprånget är ändå stort i dagsläget:
Google 73-27
Yahoo 55-45
Microsoft 40-60

Reklambranschen ökar 84%


En del av reklambranschen har ökat extremt mycket de senaste åren.
Vi talar inte om banners, Google eller radioreklam. Vi talar inte om gerilla eller butiksaktiviteter.

Vi talar om produktplacering.

Det hela har gått så långt att manusförfattarna i USA har gått samman för att kämpa mot det orimliga i att i stort sett skriva TV-manus för att kunna få in produkterna istället för tvärtom. Produktplaceringarna ökade tydligen med hela 84% och det kostade exempelvis över 2 miljoner dollar att få in sin produkt i ett avsnitt av the apprenctice förra året enligt The writers guild of America.

Läs intressant artikel i Wired här.

Det som är en intressant paradox är det här: TV-serier kallas för såpopera för att de togs fram för att ha ett format att sälja reklam i. Och nu klagar såpoperaförfattarna över att det är för kommersiellt...

ps bilden kommer från Ma Perkins, en av de allra första såpoperorna på radio, för Oxydol tvålpulver, sponsrad av Procter & Gamble.

Just do it


De som läser reklamböcker har säkert hört talas om det här och alla som på ngt sätt arbetat på ngn reklambyrå med ambition har säkert satt upp det som mål - att ha en lika bra kundrelatioon som Wieden & Kenndedy har med Nike.

Från WK Londons utmärkta blogg, welcome to optimism (bara det) kommer här de punkter som samarbetet bygger på. Läs! (för en gångs skull är det dessutom inte bara bull, eftersom det som kommer ut verkligen är enastående bra ut så gott som alla aspekter som reklam kan bedömas ur).

- Great advertising and communication starts with a great relationship; one based on mutual understanding and respect, between client and agency and between brand and customer.
- The consumer is intelligent. We refuse to treat customers like a research statistic or talk to them as if they are not highly intelligent people. Advertising can and should make people think.
- Communication is a conversation. Great communication should feel human and conversational, not like a one-sided monologue from a corporation.
- Chaos breeds creativity. The best ideas don’t come from a process, but are the result of an atmosphere where unpredictability, chaos and creativity are encouraged. That doesn’t mean there can’t be a process, it just means that we don’t let the process get in the way of good ideas.
- Be willing to recognize and run with a big idea. Briefs should be a jumping off point, not a contract. Sometimes a great idea strays from the original brief, but is a much bigger idea than the initial strategy. Be courageous enough to recognize that and let genius happen.
- Reward failure. Never lose your capacity to invent and learn because it becomes too risky. Take risks. It’s better to learn from glorious failures than from losing in the marketplace due to fear of failure and inaction.
- Let the marketplace judge success or failure. Don’t rely on research to make decisions, but to inform your thinking. Research should not be used to minimize risk, but to bring you closer to the person you’re talking to.
- Keep it fresh. Break the rules. Never adhere to the status quo. Innovate with products and with advertising. One of the problems with advertising is how categories develop a standard -- an unspoken belief system so that all cereal commercials need to sound like cereal commercials. But the real power comes when you can break with that belief system and treat the category in a fresh manner.
- Life is too short and competitive to spend time in debate over nuance. Time spent haggling over words on a page or processes is time spent not being impactful in the marketplace. Immediate and gut feedback on creative work is critical to keeping the process moving and creative people (both client and agency) motivated and engaged.
- Media is a strategic weapon. Integrating media into the strategic and creative process is essential because choosing the perfect media platform for a creative idea can make the difference between failure and success.
- Think like an athlete. Without risk, there is no genius. Go big or go home. No guts, no glory. Failure isn’t in losing, failure is in not trying. “The team that makes the most mistakes is the team that wins”. These are more than just sport clichés. Thinking like an athlete can help inspire innovation in the work place, as well as on the playing field.

Tre

Tre saker från min morgon:
1. Försöker få igång Microsofts Google earth variant. Läser om att den ska vara mycket bättre, men jag får den inte att fungera. Retligt.
2. Har postat en fråga på Yahoo answers. Väntar med spänning på hur tjänsten kommer att fungera. Idén är Internetklassisk och fin: vänd dig till ditt community med din fråga, så svarar de gratis. Som Widipedia fast inte. Och det är ett öppet forum, vilket gör att alla får svara.
3. Läste Göran Greiders kritik av den okritiska hyllningen av den nya "heliga" texten av katastrofkommissionen i DN. Håller inte med, men det är alltid upfriskande med de som går motvalls. Och Göran Greider struntar alltid i skocken. Och det är intressant att jämföra hans hållning mot exempelvis en av de som åker berg-och-dalbana i media just nu. Hon gör liksom fel hur hon än gör. Jobbig sits.

fredag, december 09, 2005

Kreativa företagare


Det tar en sekund, sen är rättshaveristerna igång. Här är det nya sättet att förhålla sig till Stockholmsförsöket och biltullarna - plankatullen.nu.

När kommer tv-reklamen?

Podcast

Word of the year: Podcast!

Igår blev Podcast äntligen ett riktigt ord på engelska.

Hurra. Det roliga är att tom DN har låtit ordet vara i fred än så länge.

Undrar hur länge de kan hålla tassarna i styr?

torsdag, december 08, 2005

Polyfoniskt varumärkesbyggande


Micael Dahlén på Handelshögskolan och hans studenter (som jag skrev om för några dagar sedan) håller på med det som få reklampraktiker i Sverige vågar.

Han talar om saker som att expandera sitt varumärke, göra det irrationellt, positionera utanför varumärket och saliens = "varumärken som täcker in väldigt mycket för väldigt många människor".

Det perfekta exempel på den här typen av varumärken är Virgin, som lyckas vara trovärdiga som skivbolag, flygbolag, telebolag, skivaffär, filmbolag, läsk, osv osv. De har ingen sammanfattande payoff, de gör helt olika reklam på de flesta marknader och de flesta underprodukter. Ibland är det högt pris och ibland är det lågt. Ändå binds allt samman på ett Virgin-sätt.

Ett annat bra exempel är Red Bull. Vi jobbade med dem i några år och deras viktigaste varumärkesvärde var "polarising", vilket innebar att de ständigt skulle överraska och vara såväl hårda/funktionella, som självironiska. Red Bull var och är såväl en energidryck i sportsammanhang, som ett groggvirke, och sponsrar såväl Snowboardåkare som F1-stall, som DJs. Man anordnar världens största lådbilsrace och har samtidigt extremevent.

En av världens bästa varumärkespraktiker är Russel Davies, bland annat styrelseordförande på APG (Account Planning Group) i London och fd Planner på Wieden & Kennedy i Portland och London.

Det kommer att vara extremt få som går in på den här länken, men de som gör det kommer att få en mycket bra introduktion till det som jag på svenska hädanefter kommer att kalla för polyfoniskt varumärkesbyggande (eller branding 2.0 om vi så vill, men det är med största sannolikhet några techgeekar som redan beslagtagit begreppet branding 2.0 och brands 2.0)

Saliens är ett bra ord. Men polyfoniskt varumärkesbyggande är betydligt bättre.

Vik tio minuter åt videon. Det är väl investerad tid.

onsdag, december 07, 2005

Stöld

Jag har snott den här länken härifrån.

Mycket kul. Mycket träffande. Mycket likt reklambranschen. Byt bara ut titlarna.

Karin Magnusson (känd från bland annat p1, Flipper, Uppdrag mamma och kulturnyheterna i SVT) har skrivit om vilka typer som finns på en redaktion.

Reportern: Sällan nöjd där han är. Vet i hemlighet att han skulle kunna göra redaktörens – för att inte tala om programledarens jobb – minst lika bra eller bättre själv. Ett pedagogiskt snille när det gäller att på tre rader teckna en bakgrund till den politiska förföljelsen av regimkritiker i Burma. Populär på julfesten tack vare sin demokratiska flirtstil.

Senioren: Explosiv typ vars material aldrig – ALDRIG – får klippas i. Sitter alltid bakom stängd dörr. Åker på långa diffusa tjänsteresor och intervjuar aldrig någon utan pratar helst själv. En skrivande senior använder aldrig pratminus, då blir det automatiskt essäer. Det ger honom ett rikt flöde av stipendier, vilket han behöver. För trots hög status har han relativt sett låg lön. Svårskämtad. Rökare. Hatar möten och konferenser och när det ska sjungas.

Produktionsassistenten: Omistlig. Vet allt. Koden till kontorsförrådet, varför ens lönebesked ser konstigt ut och hur man fyller på det vita mjölkpulvret i kaffeautomaten. Det är uppsidan. Nersidan är historierna om hur det var på rullbandens tid. Tills man upptäcker att hon började som auskultant hos Bergman under inspelningen av Sjunde inseglet.

Redaktören: Svarar enbart med efternamn i telefon. Bra på att hålla tider. Vet alltid när det är motionsstopp i riksdagen och kommer ständigt på nya vinklar på hur det kan uppmärksammas. Vaknar på natten och kollar att rätt sändning ligger ute på webben. Känner alla i huset vid förnamn och är sist i karaokebaren efter avslutningsmiddagen på konferensen. Bra på att smickra seniorer till arbetslust och vet att programledaren är bäst på gott humör. Sover med bettskena.

JMK- praktikanten: Tror att motionsstopp har med motion att göra men vet att faror vilar överallt, nickar därför instämmande på morgonmötet. Modernt hår. Vill hålla på med kultur och är frustrerad för att JMK är all about news. Har någon gång i sitt liv stalkat Andres Lokko och har aldrig råd med lunch i matsalen. Introducerar nya begrepp på redaktionen. Under några veckor går alla runt och säger ”no homo” utan att veta varför. Saknade när de försvinner för att de jobbar fort, är glada och bränner dvd:er med andra säsongen av Entourage åt den som ber om det.

Programledaren: Föraktad och avundad på samma gång. Vill ha saker gratis. Pratar ofta om hur jobbigt det är när folk stirrar men åker tunnelbana i smyg. Provar lyssnarposer på Per Sinding Larsen. Får ett glasartat uttryck av kritik. Pratar ofta om att hon ska skola om sig, kanske till psykolog eller präst.

Vabbaren: Tio kilo smalare än när hon började jobba för tolv år sedan. Fött tre barn på fem år. Skitduktig men ständigt hemma med vattkoppor. När hon dyker upp blir alla glada men lite osäkra på vem det är. Vet hur man märker skillnaden mellan laktosintolerans och glutenallergi. Karriärmässigt i koma under nio år men blir en grym chef när pensionsavgångarna märks på riktigt.

Chefen: För statistik i Excel. Kallar in dig på rummet och frågar om du möjligen har något utländskt påbrå. Beklagar sig över att redaktionen är ojämställd men anställer bara män på nyckelpositioner. Kan alltid nås på mobil men ger sällan definitiva svar.

Kritikern: Den enda som på allvar sitter och läser (bok) i en fåtölj på sitt arbetsrum. Kan alltid ta ut elva veckor semester (Fårö) p g a kompberg efter kvällsarbete. Missar aldrig ett avsnitt av Extreme makeover. Har ofta en bekymmersrynka men är det roligaste lunchsällskapet. Gör hisnande jämförelser och drar historiska paralleller som ingen kan kontrollera och står därför oftast oemotsagd. Har kluven inställning till DN.

Reklam är bra. Och dåligt.

Läste i PC för Alla att Nielsen gjort en undersökning av reklam i dataspel.

Resultatet var att reklam kan öka realismen och att reklam i ett dataspel kan ha en positiv inverkan på spelupplevelsen. Däremot är den störande om den tränger sig på, exempelvis genom pop-uper.

Varför är den här typen av självklara slutsatser så svåra att förstå för så många annonsörer och reklamproducenter? För detsamma gäller ju all annan kommunikation: ge info el underhållning. Stör inte min upplevelse.

Spelteori (ekonomisk och inte dataspel) :
Eftersom alla optimerar för sig själva görs det för mycket reklam och det gör att konsumenterna blir mer reklamtrötta och det gör att reklamen ger mindre effekt och det gör att vi måste göra mer reklam.

Och det leder till att reklamare tillhör de minst omtyckta. Och det gör att det blir dyrare och dyrare att nå ut.

Trist utveckling. Frågan är hur vi kan vända den.

ps vill ni läsa mer om reklam i spel, fortsätt här.

Sjuksköterskor är de bästa


Gallup i USA gör varje år en undersökning av hur allmänheten rankar etiken hos olika yrkeskategorier.

De senaste 4 åren har sjuksköterskor kommit i topp och i år tyckte hela 82% att de stod för hög etik och ärlighet.

I botten av listan hittar vi två reklamyrken: "reklamare" (advertising practitioners) och de som jobbar med telemarketing. 11% ger oss 4:or och 5:or på frågan "Rate the honesty and ethical standards of members of professions on a five-point scale that ranges from "very high" to "very low."

fredag, december 02, 2005

Framtiden


Vem trodde att det var här man hittade kreativa människor?

För några månader sedan föreläste jag på MCXL-kursen på Handelshögskolan. Jag hade byggt upp min föreläsning på ett ganska klassiskt sätt: prata lite => dela ut en uppgift => se på när eleverna jobbar. Eleverna fick i uppgift att rösta fram den kategori det görs sämst reklam i och sen själva ta fram bättre reklam i kategorin.

Klassen kom snabbt fram till att pokerreklam boprde kunna gå att göra bättre. Alla fick ta fram varsin annons för nätpoker och bidragen testades med tre frågor i snabbasvar.se för att snabbt få bra många (1.000) svar med bra kvalitet.

En av tre annonser kom fram som överlägsen vinnare och idag var jag tillbaka på skolan för att dela ut ett fint pris och ära.

Jag satt med på lektionen efter prisutdelningen och fick då lyssna på klassens tankar och idéer kring hur man utnyttjar ett positivt varumärke som inte har så många kunder som de attitydmässigt borde kunna ha.

Det jag fick höra var ngt av det mest inspirerande jag hört på länge.

Det alla gjorde var att bryta mot all regler för reklam som vi i reklambranschen brukar ställa upp. Regler som talar om singularitet, koncept och fokus. Istället bröt de medvetet mot sunt förnuft och kom fram med den ena briljanta idén efter den andra. Det som var särskilt intressant var att de inte var rädda för att gå in i affärsidéer, produktutveckling eller nya medier, utan såg det som självklart.

Ett mycket bra slut på veckan.


ps klassföreståndare på kursen är Micael Dahlén, som nyligen fick partnerprogrammets pris som Handelshögskolans bästa forskare.

torsdag, december 01, 2005

Skuggetestet


Jag är en ganska ny bloggare, så jag kickar igång med Linda Skugges test:

Vem är du mest avundsjuk på nu och varför?
Bono. För att han lyckas kombinera och vara framgångsrik inom mina två stora intressen: politik och musik. Jag prenumererar på en podcast med Bonointervjuer. Mycket inspirerande.

Säg tre hemliga önskningar, svara ärligt och privat.
1. Jag skulle vilja ha mer pengar.
2. Jag skulle vilja vara bättre på att spela gitarr.
3. Jag skulle vilja vara bättre på golf.

Vad gjorde dina päron för största misstag?
Att de flyttade till Bryssel. Bryssel=Hell.

Säg en dålig sida hos din svärmor/svärfar
Att han är bättre än mig på golf.

Vad skäms du mest över dig själv?
Att jag inte har en färdig högskoleexamen. Jag borde ha pluggat hårdare, men det förstod jag inte då.

Vad är du mest mallig över dig själv?
Att jag som första svensk vann Young Creatives i Cannes.

Vilken är ditt livs största sorg?
Att jag började spela golf så sent. Hade jag börjat tidigare hade jag redan varit scratchspelare.

Beskriv varför du är en stor bluff
Jag är bra. Jag är ingen bluff.

Mediefunderingar

Varför har Expressen Sveriges bästa bloggare och varför har DN Sveriges sämsta?

Borde det inte vara tvärtom?

[DN1, DN2]

Dagens Reklamnyheter

Det är många som hoppat på DNs reklambevakning. Bland annat här och här. Det är ju aldrig kul att bli påhoppad, men man hittar faktiskt mer och mer fel ju noggrannare man läser.

Sony Bravia var säkert en mycket dyr film att göra, men den kostade säkert inte 250 mkr.

Vem är egentligen målgrupp för DNs reklambevakning?
Och hur kan så många fel slinka igenom?

Censur

Ännu mer intressant om Google. Fick tips via jmwblogg som tipsade om Google suggest. Många oroar sig över Googles dominans på sökområdet och på sikt över hela Internet.

Google suggest är ett utmärkt exempel på hur Google tar bort information som de tycker är misshaglig.

Vi kan lätt se att 391.000 har sökt på Göran Persson, 1.050 efter Storåkers McCann eller 57.900 på Åke Green. Var tvungen att testa några av de ord som jag (i min cyniska hjärna) gissar har fått kanske ännu fler sökningar.

Sex - står inte
Porn - står inte
Cum - står inte

Det står självklart Google fritt att bestämma över sina produkter, men censur är aldrig speciellt kul. Oavsett vad man tycker om utbudet som finns på Internet.

"Our algorithms use a wide range of information to predict the queries users are most likely to want to see. For example, Google Suggest uses data about the overall popularity of various searches to help rank the refinements it offers."


"predict the queries users are most likely to want to see."

Tror inte det.

Lite från Karl XII-dagen


Några saker från 30 november:
- Vi har en väninna från London med bebis på besök. Svensk barnmat har smakerna vegetarisk lasagne, köttfärssås med spaghetti och Bananpuré. Engelsk barnmat har smaken Creamy Vegetable Curry. Det ska börjas i tid.
- Jan Carlzon föreläste på Fluidminds och jag kommer att komma ihåg två saker: 1. På världens bästa hotell får personalen bara säga ja till en gäst. Vill de säga nej måste de be om lov. I Sverige är det nästa uteslutande tvärtom. Nej får alla säga. Ja måste man be om lov för. 2. När det gick som bäst för Nokia och som sämst för Ericsson sa man på Nokia att man jobbade hårt för att fylla sina telefoner med innehåll som gjorde att kunderna var beredda att betala det Nokia ville ta betalt. På Ericsson sa man att man ägnade sig åt teknisk utveckling av terminaler.
- Läste en partisk undersökning om reklam. Som man frågar får man ofta svar. Men - det som var intressant var att ungdomar ser prova produkten och event som den klart bästa källan till kunskap om varumärken. Mycket viktigare än såväl TV som Internet.
- Idag gick den första annonsen för en Moneykund (och ingen "gammal" Collaboratekund) - snabbasvar. Vi tror och hoppas att många kommer att använda tjänsten som innebär ett helt nytt sätt att göra undersökningar på. Mycket billigare. Mycket snabbare. Mycket bättre.
- Vi har kommit mycket mycket långt i planerna med något nytt i reklambranschen och gammalt i alla andra branscher. En prislista. Mer tankar om den kommer snart i ett separat inlägg.