Ericssons val av juristbyrå drar ut på tiden

Ericssons val av ny advokatbyrå skjuts fram. "Vi har svårt att välja", säger finansdirektör Sven Svensson.

Sedan en tid tillbaka ligger Ericsson i en byråvalsprocess efter att samarbetet med Mannheimer Swartling avslutats. Valet står mellan två hemliga byråer och idag skulle beslutet tas om vilken byrå som får uppdraget att arbeta som juridisk rådgivare åt Ericsson. Men finansdirektör Sven Svensson är vankelmodig.

- Som läget är nu kan jag inte säga något om vilken byrå det blir, vi kan inte bestämma oss. Antagligen kommer vi att ge de två medverkande advokatbyråerna ett nytt uppdrag, säger han.

När ett beslut blir klart, kan Sven Svensson inte säga.

Ericsson köpte juridisk rådgivning för bortåt 49 miljoner kronor 2005.

I andra branscher skulle detta scenario vara helt osannolikt. Men hey, anything goes i reklambranschen. Och en del säger att det är byråerna som är oseriösa??

Andra bloggar om: reklambyråval, reklampitch, reklamupphandling, reklambranschen, reklam, göteborgskex

Varumärkesstrategi

Klart att man skulle läsa den mest intressanta varumärkes-essän på en blogg av en som inte skriver varumärkes-essäer.

Här skriver Martin Gelin om kontext.

Och lika klart att man alldeles för sent skulle läsa den minst intressanta Google-analysen, i en morgontidnings kulturbilaga.

Här skriver Sydsvenskan om Google.

Andra bloggar om: varumärkesstrategi, Googleanalys

Ge detta lite tid

Det här har ingenting med reklam eller media att göra. Det är inte speciellt intelligent. Det är sagolikt roligt. Ge Harmony Korine 7:24 minuter av din tid.

Länk lånad från detljuvalivet.

Staten och kapitalet

Förstår i ärlighetens namn inte riktigt det här drevet mot statliga verksamheter som gör reklam.

Här
Här

Idag i SvD gör de annars utmärkta reklam och mediejournalisterna ett tankefel. I två artiklar; en faktaartikel om enskilda statliga bolags reklaminvesteringar, och en analys om vilken typ av statliga bolag som gör mest reklam, granskar man staten som aggressiv reklamköpare.

Vilka är då tankevurporna?

I ett bredare perspektiv verkar det som att SvD har trappat upp kritiken mot Socialdemokraterna, och kritiken ser ganska enkelt ut så här: Staten ska inte köpa reklam för våra pengar. Och staten ska inte bedriva opinionsbildning. En sådan kritik ska självklart kunna anföras, men det passar inte riktigt in i sammanhanget och argumenten håller inte riktigt ihop. För sanningen är ju att de statliga företagen och verksamheterna har ett och i vissa fall två idéer och uppgifter:
- att vara så lönsamma som möjligt
- att bedriva opinionsbildning.

Om man tror att reklam är en bra investering för företag, och det tror jag att de flesta liberala ekonomijournalister och politiker tror, så måste per definition statliga företag vara aktiva reklamköpare.

Om de inte är aktiva reklamköpare tappar de i konkurrenskraft mot privata (som ju gör reklam för att det är effektivt), och om de inte gör reklam är deras andra verksamhet, opinionsbildning, mycket svårare att bedriva.

Det man skulle kunna göra är att kritisera att vissa statliga verksamheter har ett opinionsbildande uppdrag, och att staten inte ska äga affärsdrivande verksamheter. Men det har inget. Inget med reklaminvesteringarnas storlek att göra.

Dessutom är exemplen i tidningarna felaktiga.
ATG är inte statligt utan ägs av svensk galopp och svenskt trav.
Telia är ett börsnoterat företag, som till 43,5% ägs av svenska staten.
Nordea är ett börsnoterat företag som till 19,9% ägs av svenska staten.
SAS är ett börsnoterat företag som till 21,4% ägs av svenska staten.

I artikel ett står vidare att de som står för den stora delen av ökningen av de statliga bolagens reklaminvesteringar är Telia, Nordea, Posten och SJ. Telia och Nordea är som sagt inte statliga företag. Posten verkar på en konkurrensutsatt marknad och har dessutom haft ett extremt stort informationsbehov i och med att hela postkontorstrukturen och affärsmodellen de senaste åren har förändrats. SJ är ett konkurrensutsatt företag som lägger den största delen av sina reklaminvesteringar på att hävda sig på en konkurrensutsatt marknad gentemot andra transportmedel och andra sätt att frakta gods.

I artikel två drivs tesen att hotade monopol ökar mest och är de största reklamköparna. Sedan anför man exemplen Svenska Spel, Apoteket och Systembolaget.

- Svenska Spel har minskat på sina reklaminvesteringar med 100mkr trots att man verkar på en extremt konkurrensutsatt marknad där konkurrenterna har tio eller hundradubblat sina reklaminvesteringar.
- Apoteket förbereder sig för en situation utan monopol, där de är en aktör bland andra. Redan har man öppnat Apoteket-affärer utan apoteksprodukter.
- Systembolaget har ett uppdrag, som bland annat Anitra mäts på, som heter OPI. Det säger att de ska driva opinionen så att den fortsatt vill ha kvar monopolet.

En debatt som handlar om vilken typ av verksamhet som staten ska bedriva är välkommen. En debatt som handlar om att statliga verksamheter gör för mycket reklam utan större argument än att det är mycket pengar är bara slag i magen på reklamen.

För antingen tror man att reklam är ett viktigt konkurrensmedel och då måste staten och statliga verksamheter ägna sig åt det. Då är det tom bra.

Eller så tror man att reklam är bortkastade pengar. Då tycker jag att man kanske ska läsa sina ekonomiböcker bättre.

Uppdaterat: Viskleken har gjort att SvDs artikel med några omläsningar och omskrivningar nu har etablerat sanningen: Statliga monopol är de största reklamköparna. Trots att exenpelvis ICA, Coop och P&G köper reklam för 400-500mkr per år och Apoteket och Systembolaget ligger på en tiondel av investeringarna och inte kvalar in på 100-listan räknas de nu efter SvDs artikle till de största reklamköparna.

Andra bloggar om: statens reklam, staten, reklamköpare, statens guldägg, apoteket, sj, sas, systembolaget, reklam, reklamjournalistik, svd, reklamkritik

Nyhetsvärdering

Andra bloggar om: nyhetsvärdering, journalistik, kanal 5, pr, aftonbladet, skräptidning

Poolia var årets bästa B2B

Ett litet inflik apropå kategorier i Guldägget och varför B2B är en riktigt dålig kategori.

Gårdagens vinnare i reklamfilm var Poolia som gör reklam för att företag ska anlita Poolia istället för att göra jobbet själva. Ganska klassisk B2B-reklam alltså. Men inte nominerad i B2B-kategorin.

Gårdagens vinnare i B2B-kategorin var Glitter som vann för kul och annorlunda förpackad varumärkesmanual till butikspersonal. Ganska klassisk interninformation eller design alltså. Men inte nominerad i designkategorin.

Sedan en reflektion apropå vinkeln staten som bra reklamköpare. Ingenstans har Absolut (helägt varumärke av V&S som är helägt av svenska staten) nämnts, trots att de brukar vinna minst ett ägg varje år.

Andra bloggar om: b2b, guldägg, kreativ reklam, guldägget, kategorier, poolia, glitter

Guldägget

Hurra. Rätt låt vann.
Skrev ju för ett tag sedan om mina favoriter i Guldägget och fyra av mina vinnare vann.

Grattis till alla vinnare, men speciellt till:
Poolia, Friends, IKEA, Apoteket.

Back to the future

Läste ngnstans om ett skämt som var för gammalt för att dra, men jag drar det igen. Det sägs vara Henrik Schyffert som är upphovsman. Glöm inte att ställa tillbaka tiden när du åker till Göteborg. Ett år.

I förrgår läste jag aftonbladet och det kändes som att ställa tillbaka tiden 20 år. Som om alla försök liksom var förgäves. Linda Skugge slutar kalla sig feminist och det får hon väl såklart sluta kalla sig om hon vill, men att Aftonbladet helt har gett upp?!

En del kanske tycker att den här typen av Benny-Hill humor är "rolig" och att det är "ironiskt" eller "med glimten i ögat". Den glimten vill jag aldrig mer se i så fall.

Andra bloggar om: aftonbladet, feminism, feminist, genusfrågor, backlash

Telia

Det här tycker jag är den i särklass mest intressanta utomhusreklamen jag sett på länge.

Den är gerilla samtidigt som den är köpt. Den stör inte mig när jag promenerar på stan eller när jag gör ngt annat, utan den gör att jag uppmärksammar den i förhållande till annan reklam. Och den talar om en produktfördel som är relevant och ärlig (har bytt till Vodafone efter en hård priskampanj och Telias täckning tom i Stockholms innerstad är faktiskt överlägsen) .

Andra bloggar om: telia, storåkers, reklam, kreativitet, gerillareklam, utomhusreklam, tunnelbanereklam

Produkt vs imagereklam

Skrev nyss om det här.
På påskdagen var jag ute och då fick jag syn på objekten. Sida vid sida.

Det här är alltså exakt samma brief och nästan aldrig har man så tydligt i ett verkligt sammanhang sett skillnaden mellan det vissa kallar image och andra produktreklam. Har ingen aning om det är Forsman eller Stadium inhouse som gör reklamen till vänster, men i det här fallet är det så extremt uppenbart att all konflikt mellan konsulter och byråer; all konflikt mellan bra och dålig reklam; och all orsak till föraktet mot reklam som bara en sketch, syns i en enda bild.

Man har alltså ett par jättefina nya skor som ska säljas. Man har en sportbutikskedja som säljer allt från kläder till sportartiklar. Och man har tanken att bli associerad med löpning.

Att lösa det problemet med en ordvits istället för med att visa skon, prata om löpning, göra det så snyggt som möjligt, och koppla det till en utmärkt kampanjsite (www.thecityisyourstadium.com) är så oerhört mycket sämre. Och så totalt obegripligt.

Det är när vi i reklambranschen löser problem på ett så konstlat och verklighetsfrämmande sätt och kallar det för "kreativitet" som vi gång på gång laddar ordet på ett så dåligt sätt, så att det till slut bara står för konstigt och en marknadschef kan säga att de inte vill ha en så kreativ byrå.

Andra bloggar om: stadium, intersport, reklam, reklambranschen, kreativ reklam, "kreativ" reklam, anrbbdo, anr bbdo, forsman & bodenfors

Konsulter

En del tror att reklam är kreativ för att man struntar i och driver med produkten.

Andra använder och utnyttjar och gör produkten bättre.

Jag sätter mina pengar på att nummer två fungerar bättre.

Andra bloggar om: reklam, forsman & bodenfors, anr.bbdo, konsulter, kreativ reklam

Kändisar

Google Analytics är duktiga på att tracka besök. Så här ser senaste rapporten ut.

Jag tar tillbaka allt.

Trodde i min enfald att Pharell Williams var mer känd än Margret Attladottir, men så var inte fallet. Stupid me.

Andra bloggar om: marget attladottir, margret atladottir, love-at-first-site, cancerschmancer, pharell williams, moneyblog, money reklambyråblogg, kändisar

Reklam

Varför gör man reklam utan budskap till en redan trogen målgrupp?

Om man misstänker att de inte längre är målgrupp, så måste man väl säga varför de ska rösta på S istället?
Vill man få över väljare från ett annat läger, så måste man väl säga vad S står för och/eller vill åstadkomma?
Och vill man mobilisera soffpotatisar, så måste man väl ange skäl för att rösta?

Många inom LO tror ju att reklam har en sådan fantastisk makt; att den kan få konsumenter att köpa dåliga produkter och att lura in oss i felaktiga beteenden och beroenden.

Om de tror på att reklam kan åstadkomma sånt kommer de att bli mycket besvikna när de utvärderar sin egen kampanj.

Om jag vore LO skulle jag göra som mamma S och gå till Acne med mina pengar. För det här är värre än att kasta pengarna i sjön.

Andra bloggar om: reklam, politik, lo, s, socialdemokraterna, reklameffektivitet

ajajaj

I vanliga fall skulle jag gratulera och se fram mot den nya fina reklamen som ska komma ut.

Men med tanke på trackhistoryn hos den ena parten så kan jag bara säga slå vad om en sak. Den här historien kommer inte sluta lyckligt.

Andra bloggar om: reklam, reklambranschen, atg, ogilvy, åkestam holst, spådom

Svds ledarsida

Det är väl ingen som blir överraskad när jag skriver att jag tycker att SvD är kanske 1000 gånger bättre än DN just nu. Det finns dock en sida som inte riktigt hänger med. Istället för att försöka ägna sig åt en intellektuell liberal diskussion (som väl är det de borde och som exempelvis Bildt, Federley och Expressengänget ägnar sig åt) sluggar alla på SvD bara på. Om de inte är nästan fanatiska biltullsmotståndare, så blundar de för egna misstag. Och det gör att iaf mitt förtroende är närapå noll.

Varenda gång en socialdemokrat, miljöpartist eller vänsterpartist gör ett enda, aldrig så litet, fel, så är de på som hökar. Och det är självklart bra. Men nu när Gunilla Carlsson har deklarerat minst sagt kreativt, så hittar jag inte en endaste stavelse om det.

Well. Om man ska kritisera Perssonlakejer för att behandla kejsaren nordkoreanskt, så ska man väl inte göra samma sak själv?

Andra bloggar om: gunilla carlsson, gunilla karlsson, gunilla carlson, svd, dn, pj anders linder, dummmoderater, expressengänget

Annonsördagen

Idag var det stora annonsördagen. Intressant och spännande eftersom ämnet var detsamma som ofta diskuteras på den här bloggen: reklam som inte är reklam.

Stora ögonblick från förmiddagspasset (på eftermiddagen pockade en meterlång todolista på uppmärksamheten):
- Micael Dahléns tes att det är förväntningarna som ger den stora skillnaden i upplevelse. Han hade exempelvis testat att låta folk göra korsord på tid och ge dem en energidryck innan. Den ena gruppen fick en energidryck som "kostade" 15kr och den andra en energidryck som "kostade" 35kr. De som fick den dyrare löste korsordet betydligt snabbare. För att de förväntade sig att drycken skulle vara effektiv eftersom den var så dyr.
- Lars Jaxvalls tes om att allt är bättre i London. Skämt å sido, att svenska företag har mycket att förbättra när det gäller utformning av den fysiska miljön. Att de borde se butiker som möjliga varumärkesmötesplatser istället för distributionsplatser. (Men att hävda att London Underground är fantastisk och Stockholms tunnelbana är skräp var lite onödigt. För sådan enorm skillnad är det ju inte. Även om de har finare skyltar där.)
- Paneldebatten där min kollega Joakim Karlsson, som var en av personerna bakom Room Service, pratade om programming och att PR-byråerna borde vara de stora vinnarna om programming och annonsörers contentproduktion tar fart. Före reklambyråer för att de är vana vid att ha ett filter (journalister eller i programmongfall inköpsavdelningar) som allt måste gå igenom.

Andra bloggar om: annonsördagen, annonsörföreningen, reklambranschen, reklam, programming, sponsring, pr, money reklambyrå

DN DN alltid denna DN

Är det inte elitlista eller risig reklam och mediebevakning så är det detta:
En av de sämsta ekonomiartiklarna som skrivits i år.

Varför? Varför går DN SBABs ärende så här okritiskt? Varför skriver de saker som
"Att SBAB:s påslag ökat kraftigt från runt 0,50 procent 2000 (se grafiken) beror på att man tidigare hade huvudsakligen kommuner och företag som kunder, där marginalerna är lägre."?
Varför låter de bara SBAB och SBAB-positiva röster komma till tals?

Om det är Westander som hjälpt DN-journalisten så har de gjort ett kalasbra jobb, hatten av för det. Är det Socialdemokraternas partikansli som skrivit artikeln så samma hattavtagning för det. Oavsett: journalisten som skrev detta ska ha smäll på fingrarna med stållinjal.

Uppdaterat: Läs även här.

Andra bloggar om: journalistik, journalism, dn, sbab, lobbying, westander, pr

Dumheter

I DI idag kan man läsa om Teleonors beslut att byta namn på Vodafone Sverige till Telenor.

I artikel 1 säger reportern till cheferna att den nya logotypen "Ser ut som en skadad båtpropeller fast himmelsblå". Tänk att en reporter skulle uttala sig på den nivån om en annan typ av företagsbeslut i den storleksordningen... Men som sagt, här är det ju bara reklam, och det är ju inte så viktigt...

I artikel 2 säger en seniorkonsult på varumärkesbyrån Differ att varumärket Vodafone är värt 700 mkr om man räknar med att det kostat 1000 kr per kund för 3 i reklam och medier för att vinna nya abonnenter (och det alltså kommer att kosta Vodafone lika mycket per abonnent att få folk att veta att Vodafone nu heter Telenor, eller att det skulle kosta ett företag 700 mkr i mediekostmader att bygga upp ett Vodafonekänt varumärke). Rubriken på detta blir 700 miljoner i sjön när Vodafone går i graven.
Här gör man två fel:
- Det första felet är när man värderar Vodafones varumärke efter hur mycket det kostat för 3 att få nya kunder. Det finns få likheter mellan att byta namn på en befintlig verksamhet och att skapa en helt ny verksamhet från grunden. Dessutom med helt skilda målgrupper. Och i 3s fall med en annan typ av tjänst. Telenor köpte inte Vodafones varumärke utan de köpte Vodafones kundstock och relationer. Och möjligheten till nordiskt ledarskap inom telekom. Och möjligheten till inte bara triple utan 4-play (Bredband, Fast telefoni, Digital-TV, Mobil). Och det är värt betydligt mer än namnet Vodafone är värt på den svenska marknaden.
- Det andra felet är när man säger att de pengarna är försvunna och går i graven när man byter namn på företaget. Om man ska räkna på det här sättet: hur mycket medieinvesteringar det går åt till att bygga ett varumärke med lika många abonnenter som Vodafone med samma mediekostnad per abonnenent som 3, så stämmer det inte alls att de pengarna går förlorade bara för att namnet försvinner. Om 3 bytte namn till 4 imorgon, så skulle det självklart bli enormt kostsamt, men det skulle verkligen inte betyda att de tidigare investeringarna var försvunna. De har ju hjälpt till att bygga upp en kundstock och ett beteende hos kundstocken.

Idag är lånekostnaden för 700mkr kanske 30mkr/år. Och avskrivningstiden på en varumärkesinvestering kanske 10 år? Det skulle betyda (om man räknar på det här enkla sättet och som rubriksättaren menar, dvs att pengarna verkligen försvinner eftersom de enbart var till för att "bygga varumärket") att det skulle kosta 100 mkr om året att bygga upp Vodafone igen.

Vodafone hade sista året en omsättning på 6,7 miljarder.

Omvärldssanalys

Det här är kanske inte jätteintressant, men det fick mig att tänka efter lite grann. Andreas Ekström (hyllad pappabloggare och kulturskribent) på Sydsvenskan skriver på sin privata blogg nya ordlekar idag följande rader:

Ett skratt: Margret Atladottirs intervju med Pharrell Williams i februarinumret av Rodeo, som jag hittade på ett fik. Har ingen aning om vem killen är – säkert ännu en iskall och ointressant samtid musiker – men intervjun var rolig. Helt egen i ton och stil, vilket kräver mod.
Margret Atladottir (bloggare, skribent och särbo med Carl Reinholtzon Belfrage på Nöjesguiden) är alltså mer känd (och antas vara det för läsaren) än Pharell Williams!!

Det kanske säger en del om sydsvenskans samtidskoll (och bristande respekt för?) och det kanske säger en del om hur inflytelserik den skånska bloggosfären är.

Vet inte, men det var intressant att läsa.

Andra bloggar om: bloggosfären