Om man gör något bra är det ibland svårt att hålla tyst om det, även om man vet att det vore bättre om man inte pratade.
En kollega i branschen fick för bara några dagar sedan en gratis helsida i DI. De framstod som
trendgenier. Bra så.
Men, som alla som gapar efter mycket. Istället för att vara tacksamma mot journalisten och
känna att de blev uppflyttade ett pinnsteg i medvetandet hos DI-läsarna, så var de tvungna att glappa. På det sättet fick de förmodligen en ny fiende i skribenten, betydligt svårare att få in andra artiklar i DI, och vann dessutom inte ett skvatt.
Eh. Grattis.
Andra bloggar om: DI, Dagens Industri, PR
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Man blir väldigt överraskad över hur de uttryckte sig. Men det är möjligt att de känner sig backstabbade av DM för att hänga ut dem på det här sättet. För man kan ju ganska enkelt förstå hur det lät i varje led och att de inte anade att intervjun skulle publiceras i sin helhet.
Skicka en kommentar