Biltullar igen

Har skrivit en del om biltullarna här. Måste bara göra det igen för att balansera den här sidan lite politiskt.

I förrgår skrev jag ju om hur en del tycker att staten ska bestämma över ganska mycket mer än vad de gör idag. Så idag måste jag skriva om motståndarna.

En reflektion, som är helt ovetenskaplig och som motsägs av att de flesta kloka människor jag känner är liberaler: varför är (eller vill) moderater (sic!) ibland så förbannat korkade?

Trängseln ger nerv åt storstaden

Varför ska vi som själva har valt, accepterat och lever i och av trängseln straffas för det?
Thomas Idergard är arbetande styrelseordförande i omvärldsanalysföretaget United Minds.
Jag bor på Sveavägen mitt i Stockholm, en av stadens mest trafikerade gator. Hela lägenheten ligger i fil ut mot gatan. Inte någonstans hemma kan jag undgå att få del av storstadsdygnets flöden.

Jag vaknar till morgontrafikens ihållande brus. Lovande - människor på väg till sina arbeten, för att under ännu en dag möta andra, lösa problem och uträtta stora och små verk till sin egen och andras förtjänst. Jag somnar till ljudet av högljudda och ibland något överförfriskade samtal nere på gatan. Härligt - människor på väg hem från en glad kväll eller en kväll som åtminstone lovar att morgondagen blir bättre. Och om jag plötsligt vaknar till mitt i natten, kommer jag tryggt till ro igen till nattrafikens regelbundna och rogivande sus utanför fönstret. Fantastiskt - det finns människor som när som helst under dygnet är på väg
någonstans!

Ja, jag uppskattar verkligen att bo precis där jag bor. Jag har själv valt det.
Visst tittade jag på lägenheter i avskilt läge mot parker och tysta innergårdar men min känsla ledde mig hela tiden därifrån: om det inte märks att jag bor i stan, varför då över huvud taget betala dyrt för att bo där?

Nu har vi i Stockholm begåvats med ännu en skatt - trängselskatten.
Sedan årets början pågår försöket som de fem procent som röstade på miljöpartiet i förra valet - en stor del av dem inte ens boende i Stockholm - har ställt som villkor för att begåva nationen med ytterligare fyra år under regimen Persson, men som få andra egentligen ville ha. En statlig skatt som inte kommer regionen till del utan som, likt det absurda skatteutjämningssystemet, ska användas till finansiering av kommunala äventyrsbad eller jämställdhetsprojekt i föreningslivet i folktomma landsortskommuner.

En skatt som inte används för att betala kringfartsleder runt staden för den som behöver passera den men inte nödvändigtvis har ärenden inne i den. Men en skatt som ska minska "trängseln" och göra det lite mysigare, friskare och tystare inne i staden. Vilket trams!

För mig är det alldeles uppenbart att de som kommit på, eller stöder, trängselskatten inte har fattat att trängsel är storstadens själva raison d"être, dess livsnerv. Trängsel uppstår när många människor vill något, har ambitioner, möts, gör affärer och uträttar saker på en liten men attraktiv yta, där det finns många andra som vill och gör samma sak. Trängsel i storstaden är ett tecken på rörlighet, och rörlighet är ett tecken på utveckling och framåtskridande. På jobb som ska uträttas. Affärer som ska genomföras. Livsdrömmar som ska förverkligas. Allt sådant som ska uppmuntras.

Varför ska vi som själva har valt, accepterat och lever i och av trängseln straffas för det? Arvidsjaur, Bollnäs och Höör är bara tre exempel på ett stort antal ställen i vårt land där trängselallergikerna ostört kan bo, leva och förverkliga sina gröna drömmar, helt
skattefritt - i stället för att försöka göra om storstaden till något annat än vad den är!

Krönikan kommer från SvD och är skriven av Thomas Idergard, nu på United Minds, tidigare ordförande för MUF.


Andra bloggar om: SvD, moderaterna, politik, biltullar