Aftonbladets ledarskribent Helle Klein har en utmärkt blogg på aftonbladet.se.
Idag skrev hon dock en oerhört märklig sak apropå "SSU-skandalen":
"Sen är jag inte säker på att det är så bra för en ung socialdemokratisk politiker att hålla till bland innekrogarna runt Stureplan. Det kanske var en engångshändelse, vad vet jag. Det är upp till Anna och hennes kamrater att bedöma.
Att Crazy Horse inte är en innekrog är ett fel som det är enkelt att ha överseende med. Men att ha åsikter om vilka restauranger som SSU-eliten bör eller inte bör gå på är ju oerhört svårt att begripa. På vilka restauranger ska SSU-topparna festa? Får de inte festa, eller ska de hellre gå ut på Södermalm eller vart ska de gå? Och vem ska bestämma vart?
Andra bloggar om: SSU, stureplan, krogar, krogbråk, SSU-eliten, Anna Sjödin, aftonbladet
tisdag, januari 31, 2006
Reklamförbundet
Om jag hade några möjligheter att påverka valet av ny VD skulle valet vara lätt som en plätt. En av mina gamla chefer, tillika VD för Berghs och med en gedigen erfarenhet av reklambranschen och med ett stort nätverk i och utanför branschen.
- "Det måste vara en person med förståelse för hur konsultföretag i vår bransch fungerar."
- "Det måste vara en duktig kommunikatör."
- "Personen ska ha en djup förståelse för det förändrade kommunikationsklimatet"
Manne Schagerström passar profilen för ny VD perfekt.
Andra bloggar om: manne schagerström, reklamförbundet, reklam, rektor, vd, reklambranschen
- "Det måste vara en person med förståelse för hur konsultföretag i vår bransch fungerar."
- "Det måste vara en duktig kommunikatör."
- "Personen ska ha en djup förståelse för det förändrade kommunikationsklimatet"
Manne Schagerström passar profilen för ny VD perfekt.
Andra bloggar om: manne schagerström, reklamförbundet, reklam, rektor, vd, reklambranschen
fredag, januari 27, 2006
klassiker
Just nu frontar Saatchi & Saatchi med fyra fina annonser på sin hemsida.
Klassisk USP-reklam, fjärran från brand wheels eller Impsys-ar.
Alla annonser är jättefina, kul och bygger på bra målgruppsinsikter. Det enda lite trista är att de trots detta känns som one-shots för i stort sett vad som helst. Jag hade velat att en riktigt gammaldags sträng AD skulle varit delaktig och gett annonserna varsitt distinkt utseende.
Andra bloggar om: kreativa revolutionen, reklam, reklamklassiker, saatchi & saatchi, annonser, print
Klassisk USP-reklam, fjärran från brand wheels eller Impsys-ar.
Alla annonser är jättefina, kul och bygger på bra målgruppsinsikter. Det enda lite trista är att de trots detta känns som one-shots för i stort sett vad som helst. Jag hade velat att en riktigt gammaldags sträng AD skulle varit delaktig och gett annonserna varsitt distinkt utseende.
Andra bloggar om: kreativa revolutionen, reklam, reklamklassiker, saatchi & saatchi, annonser, print
le roi
Well, vore inte det här ganska kul egentligen:
- Det finns ett byrånätverk som precis tappat sina kreatörer, behöver en stark nordisk bas i Stockholm, och måste leverera kreativt för att försvara sitt varumärke. Pengar är ingen issue.
- Det finns (?) en reklambyrå som har flera av Sveriges bästa kreatörer, behöver en stark internationell bas för att växa och levererar kreativt år efter år. Pengar är extremt intressant.
...
Andra bloggar om: tbwa, king, le bureau, frank hollingworth, sunit mehrotra
- Det finns ett byrånätverk som precis tappat sina kreatörer, behöver en stark nordisk bas i Stockholm, och måste leverera kreativt för att försvara sitt varumärke. Pengar är ingen issue.
- Det finns (?) en reklambyrå som har flera av Sveriges bästa kreatörer, behöver en stark internationell bas för att växa och levererar kreativt år efter år. Pengar är extremt intressant.
...
Andra bloggar om: tbwa, king, le bureau, frank hollingworth, sunit mehrotra
Biltullar igen
Har skrivit en del om biltullarna här. Måste bara göra det igen för att balansera den här sidan lite politiskt.
I förrgår skrev jag ju om hur en del tycker att staten ska bestämma över ganska mycket mer än vad de gör idag. Så idag måste jag skriva om motståndarna.
En reflektion, som är helt ovetenskaplig och som motsägs av att de flesta kloka människor jag känner är liberaler: varför är (eller vill) moderater (sic!) ibland så förbannat korkade?
Trängseln ger nerv åt storstaden
Varför ska vi som själva har valt, accepterat och lever i och av trängseln straffas för det?
Thomas Idergard är arbetande styrelseordförande i omvärldsanalysföretaget United Minds.
Jag bor på Sveavägen mitt i Stockholm, en av stadens mest trafikerade gator. Hela lägenheten ligger i fil ut mot gatan. Inte någonstans hemma kan jag undgå att få del av storstadsdygnets flöden.
Jag vaknar till morgontrafikens ihållande brus. Lovande - människor på väg till sina arbeten, för att under ännu en dag möta andra, lösa problem och uträtta stora och små verk till sin egen och andras förtjänst. Jag somnar till ljudet av högljudda och ibland något överförfriskade samtal nere på gatan. Härligt - människor på väg hem från en glad kväll eller en kväll som åtminstone lovar att morgondagen blir bättre. Och om jag plötsligt vaknar till mitt i natten, kommer jag tryggt till ro igen till nattrafikens regelbundna och rogivande sus utanför fönstret. Fantastiskt - det finns människor som när som helst under dygnet är på väg
någonstans!
Ja, jag uppskattar verkligen att bo precis där jag bor. Jag har själv valt det.
Visst tittade jag på lägenheter i avskilt läge mot parker och tysta innergårdar men min känsla ledde mig hela tiden därifrån: om det inte märks att jag bor i stan, varför då över huvud taget betala dyrt för att bo där?
Nu har vi i Stockholm begåvats med ännu en skatt - trängselskatten.
Sedan årets början pågår försöket som de fem procent som röstade på miljöpartiet i förra valet - en stor del av dem inte ens boende i Stockholm - har ställt som villkor för att begåva nationen med ytterligare fyra år under regimen Persson, men som få andra egentligen ville ha. En statlig skatt som inte kommer regionen till del utan som, likt det absurda skatteutjämningssystemet, ska användas till finansiering av kommunala äventyrsbad eller jämställdhetsprojekt i föreningslivet i folktomma landsortskommuner.
En skatt som inte används för att betala kringfartsleder runt staden för den som behöver passera den men inte nödvändigtvis har ärenden inne i den. Men en skatt som ska minska "trängseln" och göra det lite mysigare, friskare och tystare inne i staden. Vilket trams!
För mig är det alldeles uppenbart att de som kommit på, eller stöder, trängselskatten inte har fattat att trängsel är storstadens själva raison d"être, dess livsnerv. Trängsel uppstår när många människor vill något, har ambitioner, möts, gör affärer och uträttar saker på en liten men attraktiv yta, där det finns många andra som vill och gör samma sak. Trängsel i storstaden är ett tecken på rörlighet, och rörlighet är ett tecken på utveckling och framåtskridande. På jobb som ska uträttas. Affärer som ska genomföras. Livsdrömmar som ska förverkligas. Allt sådant som ska uppmuntras.
Varför ska vi som själva har valt, accepterat och lever i och av trängseln straffas för det? Arvidsjaur, Bollnäs och Höör är bara tre exempel på ett stort antal ställen i vårt land där trängselallergikerna ostört kan bo, leva och förverkliga sina gröna drömmar, helt
skattefritt - i stället för att försöka göra om storstaden till något annat än vad den är!
Krönikan kommer från SvD och är skriven av Thomas Idergard, nu på United Minds, tidigare ordförande för MUF.
Andra bloggar om: SvD, moderaterna, politik, biltullar
I förrgår skrev jag ju om hur en del tycker att staten ska bestämma över ganska mycket mer än vad de gör idag. Så idag måste jag skriva om motståndarna.
En reflektion, som är helt ovetenskaplig och som motsägs av att de flesta kloka människor jag känner är liberaler: varför är (eller vill) moderater (sic!) ibland så förbannat korkade?
Trängseln ger nerv åt storstaden
Varför ska vi som själva har valt, accepterat och lever i och av trängseln straffas för det?
Thomas Idergard är arbetande styrelseordförande i omvärldsanalysföretaget United Minds.
Jag bor på Sveavägen mitt i Stockholm, en av stadens mest trafikerade gator. Hela lägenheten ligger i fil ut mot gatan. Inte någonstans hemma kan jag undgå att få del av storstadsdygnets flöden.
Jag vaknar till morgontrafikens ihållande brus. Lovande - människor på väg till sina arbeten, för att under ännu en dag möta andra, lösa problem och uträtta stora och små verk till sin egen och andras förtjänst. Jag somnar till ljudet av högljudda och ibland något överförfriskade samtal nere på gatan. Härligt - människor på väg hem från en glad kväll eller en kväll som åtminstone lovar att morgondagen blir bättre. Och om jag plötsligt vaknar till mitt i natten, kommer jag tryggt till ro igen till nattrafikens regelbundna och rogivande sus utanför fönstret. Fantastiskt - det finns människor som när som helst under dygnet är på väg
någonstans!
Ja, jag uppskattar verkligen att bo precis där jag bor. Jag har själv valt det.
Visst tittade jag på lägenheter i avskilt läge mot parker och tysta innergårdar men min känsla ledde mig hela tiden därifrån: om det inte märks att jag bor i stan, varför då över huvud taget betala dyrt för att bo där?
Nu har vi i Stockholm begåvats med ännu en skatt - trängselskatten.
Sedan årets början pågår försöket som de fem procent som röstade på miljöpartiet i förra valet - en stor del av dem inte ens boende i Stockholm - har ställt som villkor för att begåva nationen med ytterligare fyra år under regimen Persson, men som få andra egentligen ville ha. En statlig skatt som inte kommer regionen till del utan som, likt det absurda skatteutjämningssystemet, ska användas till finansiering av kommunala äventyrsbad eller jämställdhetsprojekt i föreningslivet i folktomma landsortskommuner.
En skatt som inte används för att betala kringfartsleder runt staden för den som behöver passera den men inte nödvändigtvis har ärenden inne i den. Men en skatt som ska minska "trängseln" och göra det lite mysigare, friskare och tystare inne i staden. Vilket trams!
För mig är det alldeles uppenbart att de som kommit på, eller stöder, trängselskatten inte har fattat att trängsel är storstadens själva raison d"être, dess livsnerv. Trängsel uppstår när många människor vill något, har ambitioner, möts, gör affärer och uträttar saker på en liten men attraktiv yta, där det finns många andra som vill och gör samma sak. Trängsel i storstaden är ett tecken på rörlighet, och rörlighet är ett tecken på utveckling och framåtskridande. På jobb som ska uträttas. Affärer som ska genomföras. Livsdrömmar som ska förverkligas. Allt sådant som ska uppmuntras.
Varför ska vi som själva har valt, accepterat och lever i och av trängseln straffas för det? Arvidsjaur, Bollnäs och Höör är bara tre exempel på ett stort antal ställen i vårt land där trängselallergikerna ostört kan bo, leva och förverkliga sina gröna drömmar, helt
skattefritt - i stället för att försöka göra om storstaden till något annat än vad den är!
Krönikan kommer från SvD och är skriven av Thomas Idergard, nu på United Minds, tidigare ordförande för MUF.
Andra bloggar om: SvD, moderaterna, politik, biltullar
onsdag, januari 25, 2006
Att göra det svårt för sig
Man kan iaf inte anklaga Vänsterpartiet för populism... [artikel i aftonbladet]
Ja jösses. Det kommer bli tufft för en del den sista veckan i september.
Andra bloggar om: vänsterpartiet, politik
ÅRETS BÄSTA BYRÅ!
ÅRETS BÄSTA BYRÅ!
ÅRETS BÄSTA BYRÅ.
ÅRETS BÄSTA BYRÅ?
Det är många som redan skrivit om det faktum att flera nu kan gör anspråk på samma titel.
Här kommer några ytterligare funderingar:
- I Resumé är Carat 1:a, Bright Media Agency 2:a och Ad On 3:a bland mediebyråerna.
I DI lyser alla tre med sin frånvaro. Där ser istället tätskiktet ut Bizkit, Maxus, Mindshare. Vem är egentligen den bästa mediebyrån när de tre bästa på respektive lista inte ens återfinns på den andras?
- Många hävdar att Forsman & Bodenfors är Sveriges överlägset bästa reklambyrå. De redovisar imponerande ekonomiska nyckeltal, de levererar hela tiden svenska priser i internationall kreativitetstävlingar, de dominerar i Guldägget, de har byggt upp en reklambyåkoncern på egen kraft, de har mycket långa (branschens längsta?) kundrelationer och medarbetarna stannar länge. Dessutom har de den längsta delägarlistan bland svenska kommunikationsbyråer och ligger i framkant vad gäller ny teknik och nya medier. Jag tillhör en av dem som tycker att de är solklart bäst i Sverige och jag antar att DI tycker detsamma. Det som är problematiskt är när F&B inte har den högsta kundnöjdheten som den mäts i branschundersökningarna. Och när det är det som är kriteriet på bästa byrå. Att DI måste hitta på att F&B ska vara årets byrå, när de inte vunnit någon av kategorierna blir därför ganska märkligt.
- Visst är Hilanders, Dowell Stubs, Stendahs och Navigator säkert jättebra byråer, men jag är ganska övertygad om att få personer i den svenska reklambranschen skulle skriva under på att de tillhör reklameliten. För att tillhöra eliten ska man leverera på två områden: kreativt anseende och stora publika uppdrag. Och Hilanders kommer aldrig att vinna Guldägg. Det vågar jag lova.
- PR-listan är den kanske märkligaste listan av alla. Westander, Bite, Prime vs Gullers, GCI, Kreab. Att varken JKL eller Springtime finns med på någon av listorna gör att de är så missvisande att det är i stort sett omöjligt att ta dem på allvar. Och att jämföra Kreab med
Prime är som att jämföra Åkestam & Holst med Farfar. De gör så olika saker att det måste vara omöjligt att jämföra dem med varandra.
Andra bloggar om: årets bästa byrå, reklambranschen, di, resumé, reklamjournalistik
ÅRETS BÄSTA BYRÅ.
ÅRETS BÄSTA BYRÅ?
Det är många som redan skrivit om det faktum att flera nu kan gör anspråk på samma titel.
Här kommer några ytterligare funderingar:
- I Resumé är Carat 1:a, Bright Media Agency 2:a och Ad On 3:a bland mediebyråerna.
I DI lyser alla tre med sin frånvaro. Där ser istället tätskiktet ut Bizkit, Maxus, Mindshare. Vem är egentligen den bästa mediebyrån när de tre bästa på respektive lista inte ens återfinns på den andras?
- Många hävdar att Forsman & Bodenfors är Sveriges överlägset bästa reklambyrå. De redovisar imponerande ekonomiska nyckeltal, de levererar hela tiden svenska priser i internationall kreativitetstävlingar, de dominerar i Guldägget, de har byggt upp en reklambyåkoncern på egen kraft, de har mycket långa (branschens längsta?) kundrelationer och medarbetarna stannar länge. Dessutom har de den längsta delägarlistan bland svenska kommunikationsbyråer och ligger i framkant vad gäller ny teknik och nya medier. Jag tillhör en av dem som tycker att de är solklart bäst i Sverige och jag antar att DI tycker detsamma. Det som är problematiskt är när F&B inte har den högsta kundnöjdheten som den mäts i branschundersökningarna. Och när det är det som är kriteriet på bästa byrå. Att DI måste hitta på att F&B ska vara årets byrå, när de inte vunnit någon av kategorierna blir därför ganska märkligt.
- Visst är Hilanders, Dowell Stubs, Stendahs och Navigator säkert jättebra byråer, men jag är ganska övertygad om att få personer i den svenska reklambranschen skulle skriva under på att de tillhör reklameliten. För att tillhöra eliten ska man leverera på två områden: kreativt anseende och stora publika uppdrag. Och Hilanders kommer aldrig att vinna Guldägg. Det vågar jag lova.
- PR-listan är den kanske märkligaste listan av alla. Westander, Bite, Prime vs Gullers, GCI, Kreab. Att varken JKL eller Springtime finns med på någon av listorna gör att de är så missvisande att det är i stort sett omöjligt att ta dem på allvar. Och att jämföra Kreab med
Prime är som att jämföra Åkestam & Holst med Farfar. De gör så olika saker att det måste vara omöjligt att jämföra dem med varandra.
Andra bloggar om: årets bästa byrå, reklambranschen, di, resumé, reklamjournalistik
tisdag, januari 24, 2006
Artikeldjup
Idag slutade två av Sveriges mäktigaste reklambyråpersoner. Anna Serner på Reklamförbundet och Lars Laxen Axelsson på Lowe Brindfors.
Helt ovetenskapligt har jag jämfört artikellängden på Anna Serner-artikeln hos fyra branschtidningar:
En del säger att rapporteringen av reklamnyheter är ensidig och saknar tillräckligt djup. Jag håller oftast med. Och passar på att tipsa om doldisen quo vadis, som är bra mycket mindre än vad den förtjänar.
Andra bloggar om: reklam, reklamnyheter, di, dagens media, resumé, quo vadis, reklamjournalistik
Helt ovetenskapligt har jag jämfört artikellängden på Anna Serner-artikeln hos fyra branschtidningar:
En del säger att rapporteringen av reklamnyheter är ensidig och saknar tillräckligt djup. Jag håller oftast med. Och passar på att tipsa om doldisen quo vadis, som är bra mycket mindre än vad den förtjänar.
Andra bloggar om: reklam, reklamnyheter, di, dagens media, resumé, quo vadis, reklamjournalistik
onsdag, januari 18, 2006
Kungen vs Big Mac
Jag är republikan. Jag tycker inte att en titel som statsöverhuvud ska gå att ärva.
Med det sagt så måste jag bara poängtera dagens stora artikel och undersökning på aftonbladet.se om monarkin.
Att öppet ställa frågan "Vill du betala för monarkin" utan att redovisa kostnaden för monarkin och ställa den mot andra typer av kostmader blir direkt felaktigt.
Kungens apanage och kostnaden för att hålla slotten i skick och för att avlöna de nästan 200 medarbetarna är ca 87 mkr per år.
Det blir ungefär en 10-krona per svensk och år.
Momsen på något man köper är ca 25%. Det innebär att man betalar ungefär lika mycket i skatt på en BigMac som man betalar för kungen per år.
Jag tycker att det finns starkare argument mot monarkin än kostnaden.
Andra bloggar om: Kungen, monarkin, kostnad, republik, republikan
Branding
Det som är intressant just nu är att de två enda svenska reklambyråerna med egna affärsidéer just nu håller på att försvinna. (Jag vet att det finns nischbyråer som automat/food and friends och liknande mindre verksamheter, men de har inte påverkat branschen i någon högre utsträckning eller är heller speciellt kända)
TBWA har varit synonymt med medieoberoende lösningar och var den första svenska reklambyrån som öppet tog avstånd från reklam.
Ogilvy har varit synonymt med fullserviceerbjudandet "360 grader" och har varit den enda svenska reklambyrån som levererat och missionerat värdet av att ha alla kompetenser inhouse och inte som andra (exvis Lowe Brindfors, Lowe Plus, Lowe Draft el Storåkers McCann, Trigger Momentum, Creator Momentum) arbeta i nätverk eller med associerade byråer.
Jag tror inte att utrymmet som de lämnar efter sig kommer att vara öppet speciellt länge. Båda har visat att respektive erbjudande är mycket intressant för en stor mängd reklamköpare.
Att nya Le Bureau kommer att göra anspråk på TBWA-positionen är ganska sjävklart. Frågan är vem som tar upp stafettpinnen efter Ogilvy inom fullservicepositionen. Leo Burnett? DDB? Saatchi?
Andra bloggar om: reklambranschen, tbwa, ogilvy, le bureau, reklam
TBWA har varit synonymt med medieoberoende lösningar och var den första svenska reklambyrån som öppet tog avstånd från reklam.
Ogilvy har varit synonymt med fullserviceerbjudandet "360 grader" och har varit den enda svenska reklambyrån som levererat och missionerat värdet av att ha alla kompetenser inhouse och inte som andra (exvis Lowe Brindfors, Lowe Plus, Lowe Draft el Storåkers McCann, Trigger Momentum, Creator Momentum) arbeta i nätverk eller med associerade byråer.
Jag tror inte att utrymmet som de lämnar efter sig kommer att vara öppet speciellt länge. Båda har visat att respektive erbjudande är mycket intressant för en stor mängd reklamköpare.
Att nya Le Bureau kommer att göra anspråk på TBWA-positionen är ganska sjävklart. Frågan är vem som tar upp stafettpinnen efter Ogilvy inom fullservicepositionen. Leo Burnett? DDB? Saatchi?
Andra bloggar om: reklambranschen, tbwa, ogilvy, le bureau, reklam
fredag, januari 13, 2006
wow
Det nya verkar helt klart vara mastodontproduktioner med målet att bli virals.
I höstas fick vi Fallon Londons Sony Braviafilm och ganska nyligen WK Londons Honda impossible dreams film.
Idag fredag den 13:e lanseras Hondas nya mastodontfilm för Honda Civic, Choir.
Det är, milt sagt, extremt imponerande.
Se filmen här.
Andra bloggar om: mastodontfilmer, wk london, ddb london, honda, choir, reklamfilm, sony bravia
Kärnvärden
Från Russell Davies.
Enklare än så kan det inte sägas.
Uppdaterat: via JMW-blogg som fick mig att läsa den här nyheten:
Bättre än så kan nog inte resonemanget illustreras.
Andra bloggar om: varumärken, varumärkesstrategi, kärnvärden
Andra bloggar om: Tarras-Wahlberg, Panos, Fröken Sverige, Sture Allén, Hovet
torsdag, januari 12, 2006
Autencitet=0
Coke Zero har satt upp en blogg i Australien.
Strategin har förmodligen sett ut så här:
Produkt
Coke Zero - Diet Coke med målgruppen unga män
Problem
Det är bara kvinnor som dricker Light (Diet)-produkter. Vi måste attrahera fler unga män.
Insikt
Det som är väldigt inne just nu är gerillla-marknadsföring och bloggar.
Lösning
Vi sätter upp en blogg som handlar om zero - vad skulle hända i en värld där allt dåligt är borta (som i Coca-Cola Zero, samma smak fast utan socker). Vi skriver den i en grabbig stil och låtsas att det är några privatpersoner som gjort den på riktigt.
Vad händer: flera märker att det är Coca-Cola som ligger bakom. En motkampanjsite sätts upp och en lång artikel skrivs i Adrants.
Om man går in på bloggen, thezeromoment.com, så är det dock svårt att slita sig. Vem har skrivit texterna? Vem kan ha trott att det är en riktig person som ligger bakom?
Se bara på det här citatet. Arbetar Staffan Hildebrand i Australien?
"I'm part of the MTV generation. We're burdened with a short attention span and like to live life in short sound bites and…what was I talking about?"
Hela siten känns som att den är skriven av ett undersökningsföretag, en överårig copy, eller av någon som skriver för att de tror att det ska skrivas på det sättet.
Läs en klok analys av Coca-colas varumärkesstrategi här.
Andra bloggar om: Coke Zero, reklam, gerilla, reklamblogg
tisdag, januari 10, 2006
Mer om Ulrika Johanssons nya kille
Fastnade på skvallertidningarna ikväll.
De två topprubrikerna var:
- Tony Blair slog sina barn (Expressen)
och
- Aftonbladet hittade tv-stjärnans hemlige man på reklambyrå
Expressen hade en liten enkät och det var väldigt få som hade svarat. Men jag blev ändå väldigt överraskad över resultatet. Över hälften tycker att det är OK att slå sina barn?! 2006?? Extremt sorgligt om det stämmer.
Motsatsen till den feelbadjournalistiken var aftonbladets lilla artikel om Brian Monet, Ulrika Jonssons nya kille.
För alla som inte orkar googla har jag jobbat lite.
Här är en kampanj som Brian Monet gjort (han är AD på Draft)
Här en annan kampanj han gjort.
och här är bilden på hans förra (?) motorcykel.
Och här är han på ett jurymöte för Draftmänniskor:
Brian Monet är tredje från vänster.
Andra bloggar om: ulrika jonsson, brian monet, draft sweden, lowe draft
De två topprubrikerna var:
- Tony Blair slog sina barn (Expressen)
och
- Aftonbladet hittade tv-stjärnans hemlige man på reklambyrå
Expressen hade en liten enkät och det var väldigt få som hade svarat. Men jag blev ändå väldigt överraskad över resultatet. Över hälften tycker att det är OK att slå sina barn?! 2006?? Extremt sorgligt om det stämmer.
Motsatsen till den feelbadjournalistiken var aftonbladets lilla artikel om Brian Monet, Ulrika Jonssons nya kille.
För alla som inte orkar googla har jag jobbat lite.
Här är en kampanj som Brian Monet gjort (han är AD på Draft)
Här en annan kampanj han gjort.
och här är bilden på hans förra (?) motorcykel.
Och här är han på ett jurymöte för Draftmänniskor:
Brian Monet är tredje från vänster.
Andra bloggar om: ulrika jonsson, brian monet, draft sweden, lowe draft
måndag, januari 09, 2006
The man
Bingo Rimér blir intervjuad i Resume och säger bland annat följande:
-Jag ska bli ett språkrör som kan svara på allt om unga män - deras beteende, konsumtionsvanor och hur de resonerar i olika sakfrågor och så vidare.
Tror att ganska många unga män skulle vilja ha en helt annan ambassadör.
Andra bloggar om: bingo rimér, resumé, målgruppsinsikt, språkrör
PR del 2
För någon vecka sedan skrev jag om bladet och deras radannons-site blocket.
I helgen läste jag Expressen och de replikerade.
I en utomordentligt välskriven artikel (som det puffas för på hela framsidan) skriver Mia Karlsson att det går att sälja allt på nätet.
I den och två sidoartiklar, en om tips på hur man säljer bäst och en om hur mycket olika objekt sålts för, undviker hon att nämna den helt dominerande aktören.
Antingen är artikeln:
1. Planterad av E-bay eller Tradera och Mia Karlsson (och hennes redaktörer) helt ovetetande om näthandel.
eller
2. Medvetet skriven för att missgynna blocket/aftonbladet.
Undrar varför kvällstidningarna krigar på nyhetsplats om radannonsmarknaden? Vem vill att de ska göra det?
Andra bloggar om: blocket, tradera, e-bay, aftonbladet, expressen, pr
torsdag, januari 05, 2006
Bloggdrottningen
Det är många som sagt det, men det här måste vara en av de mest underhållande och kloka bloggarna på svenska. Och hon bloggar inte ens.
Karins smygblogg på Martin Gelins blogg.
(Här är senaste inlägget. Hur bra som helst.)
saxat:
Saker jag tror pa 2006:
-- att alla blodlosa typer som kritiserar Ebba von Sydow kommer fa sina straff, framst att hon bara kommer bli snyggare, rikare och vassare, och ni bara kommer bli surare och ha trakigare
-- att moddarna vinner
-- att staden dar alla vill bo kommer bli Paris igen
-- att fler tjejer kommer bli kara i tjejer
-- att ful konst kommer bli det nya bloggandet – i samma anda som manga bloggare tycker att de skriver ungefar lika bra som journalister och forfattare sa kommer samma typ av manniskor aven tycka att konst ska demokratiseras och taffliga personer kommer darmed skapa fruktansvarda installationer som de kallar for konst – alla vill ha ett litet konstprojekt vid sidan om for att verkligen uttrycka sig, fast ingen vill titta
-- att allt som United Minds forutspar kommer visa sig vara fel
-- att Miggan kommer laggas ner
-- att Tomas Bodstrom till slut kommer bli tvungen att svara pa fragor om landningen pa Bromma, och att de svaren forbjuds innehalla orden ”det jag tycker ar viktigt nu ar att se framat..”
-- att arets mest anvanda adjektiv kommer bli ”styv”
-- att man kommer satta en ara i att borja dricka ur porslinskoppar igen
Andra bloggar om: Martin Gelin, smygblogga, Karin, trender 2006
Karins smygblogg på Martin Gelins blogg.
(Här är senaste inlägget. Hur bra som helst.)
saxat:
Saker jag tror pa 2006:
-- att alla blodlosa typer som kritiserar Ebba von Sydow kommer fa sina straff, framst att hon bara kommer bli snyggare, rikare och vassare, och ni bara kommer bli surare och ha trakigare
-- att moddarna vinner
-- att staden dar alla vill bo kommer bli Paris igen
-- att fler tjejer kommer bli kara i tjejer
-- att ful konst kommer bli det nya bloggandet – i samma anda som manga bloggare tycker att de skriver ungefar lika bra som journalister och forfattare sa kommer samma typ av manniskor aven tycka att konst ska demokratiseras och taffliga personer kommer darmed skapa fruktansvarda installationer som de kallar for konst – alla vill ha ett litet konstprojekt vid sidan om for att verkligen uttrycka sig, fast ingen vill titta
-- att allt som United Minds forutspar kommer visa sig vara fel
-- att Miggan kommer laggas ner
-- att Tomas Bodstrom till slut kommer bli tvungen att svara pa fragor om landningen pa Bromma, och att de svaren forbjuds innehalla orden ”det jag tycker ar viktigt nu ar att se framat..”
-- att arets mest anvanda adjektiv kommer bli ”styv”
-- att man kommer satta en ara i att borja dricka ur porslinskoppar igen
Andra bloggar om: Martin Gelin, smygblogga, Karin, trender 2006
onsdag, januari 04, 2006
Historien upprepar sig
1994 - A-com startade tillsammans med Frank Hollingworth, Sunit Mehrotra TBWA med samarbetsavtal med TBWA international.
1997 - TBWA byter namn till Hollingworth Mehrotra (hälftenägt av A-com) och startar Q/TBWA (som snabbt blir TBWA).
2000 - alla på Hollingworth/Mehrotra säger upp sig och flyttar personal och kunder till King.
1997 - Q/TBWA startar.
2004 - Anna Qvennerstedt (delägare) slutar.
2005 - Albin Gustavsson (delägare) slutar.
2005 - Patrik Sehlstedt (delägare) slutar.
2005 - Gustaf Sehlstedt (VD) slutar.
2005 - Claes Kjellström (VD) slutar.
2006 - Erik Bielke (AD) slutar.
2006 - Emma Ludvigsson (AD) slutar.
Hur många till från TBWA kommer ansluta till nya Le Bureau?
Kommer TBWA att klara sig utan sina mest kända kreatörer? (hur många finns det kvar nu?)
Hur många kunder från TBWA kommer att ansluta till Le Bureau?
Det här visar på:
- hur lite en reklambyrå är värd. Den är värd personalen. Inte en krona mer.
- hur snabbt det kan gå utför.
Ogilvy i höstas.
TBWA nu i vår?
Vi får se vad som händer.
Andra bloggar om: reklambranschen, tbwa, le bureau, reklam
1997 - TBWA byter namn till Hollingworth Mehrotra (hälftenägt av A-com) och startar Q/TBWA (som snabbt blir TBWA).
2000 - alla på Hollingworth/Mehrotra säger upp sig och flyttar personal och kunder till King.
1997 - Q/TBWA startar.
2004 - Anna Qvennerstedt (delägare) slutar.
2005 - Albin Gustavsson (delägare) slutar.
2005 - Patrik Sehlstedt (delägare) slutar.
2005 - Gustaf Sehlstedt (VD) slutar.
2005 - Claes Kjellström (VD) slutar.
2006 - Erik Bielke (AD) slutar.
2006 - Emma Ludvigsson (AD) slutar.
Hur många till från TBWA kommer ansluta till nya Le Bureau?
Kommer TBWA att klara sig utan sina mest kända kreatörer? (hur många finns det kvar nu?)
Hur många kunder från TBWA kommer att ansluta till Le Bureau?
Det här visar på:
- hur lite en reklambyrå är värd. Den är värd personalen. Inte en krona mer.
- hur snabbt det kan gå utför.
Ogilvy i höstas.
TBWA nu i vår?
Vi får se vad som händer.
Andra bloggar om: reklambranschen, tbwa, le bureau, reklam
Biltullar dag2
Så har jag då passerat min första biltull. 10kr för att åka ut från stan och 10kr för att komma tillbaka.
Så här såg det tydligen ut på tisdag jämfört med måndag.
Det var väl innan ingen som trodde att det skulle bli på något annat sätt.
Det som saknas från de kanske mest aggressiva trängselmotståndarna på SvD (PJ Anders Linder publicerar varke dag idéer mot försöket, den ena tossigare än den andra) på är idéer på vad man annars skulle göra åt trafiksituationen? Eller är det inget problem?
Och det som saknas från de trängselpositiva är en diskussion kring demokrati. En hel stad röstar på ett part som lovar att inte göra på ett visst sätt och sedan tvingar de igenom precis det de lovade att inte göra för att behålla makten.
Andra bloggar om: biltullar, stockholmsförsöket, stockholm
Så här såg det tydligen ut på tisdag jämfört med måndag.
Det var väl innan ingen som trodde att det skulle bli på något annat sätt.
Det som saknas från de kanske mest aggressiva trängselmotståndarna på SvD (PJ Anders Linder publicerar varke dag idéer mot försöket, den ena tossigare än den andra) på är idéer på vad man annars skulle göra åt trafiksituationen? Eller är det inget problem?
Och det som saknas från de trängselpositiva är en diskussion kring demokrati. En hel stad röstar på ett part som lovar att inte göra på ett visst sätt och sedan tvingar de igenom precis det de lovade att inte göra för att behålla makten.
Andra bloggar om: biltullar, stockholmsförsöket, stockholm
tisdag, januari 03, 2006
Mama said knock you out
Om man bitchar med ngn som kan skriva och som vet hur ett argument ska formuleras så kan det gå så här.
Expressen 1.
DN 0.
Dn är ganska dåliga på ganska många plan just nu.
foto från författarens nystartade blogg linnalogg.com
Andra bloggar om: linna, expressen, dn, debatt, mediekritik
Arla x 2
Just nu gör Arla sin största varumärkessatsning på länge. 100% image. 0% produkt. Och det är helt oemotståndligt. Castingen och regin är fläckfri på det där F&Bska sättet som bara de i Sverige klarar av. Den här typen av feelgoodbudskap helt utan ironi eller distans blir lätt lite kladdiga, men det här är hur bra som helst.
På riktigt.
Här hittar ni filmerna.
En liten liten notering dock. Det de (eller Arla) dock borde gjort är att uppdatera sin webbplats innan kampanjen gick live. Det är inte (3:e januari) längre glögg och juletid.
Andra bloggar om: Elin, Arla, Mjölk, reklamfilm, reklam, F&B
Stockholmsförsöket för och emot
Oavsett om man är för eller emot - det här är en fråga som verkligen lyckas väcka starka känslor.
Här hittar du bra länkar med huvudargument från höger och vänster.
- PJ Anders Linder
- Helle Klein
Intressant är att de 3,8 miljarder som försöket kostar ganska exakt motsvarar sl's biljettintäkter (Från PJs blogg) och att biltullar ursprungligen var en högeridé (från Helle Kleins blogg) från Carl Cederschiöld och Anders Gustav på 70-talet.
Andra bloggar om: stockholmsförsöket, biltullar, politik, stockholm
Ny Pumafilm
Åkestam Holst har precis släppt den nya Pumafilmen.
Den är fin och visst blir man lite glad över att en liten svensk reklambyrå får göra reklam på 80 marknader.
Dock. På samma sätt som en del Adidasfilmer, så får jag iaf en liten känsla av att filmen är ofärdig. Nike skulle ha löst det hela lite lite enklare och med lite lite säkrare handlag.
Trots detta kommer den (borde den) att vara en överlägsen vinnare av månadens kampanj och får säkert ett silver i Guldägget. Men tyvärr är det som svenska landslaget. Bra, men långt ifrån VM-guld.
Andra bloggar om: puma, reklam, reklamfilm
måndag, januari 02, 2006
Inte inside
Tänkte skriva en lång text om den typen av powerpointsittningar och styrelsemöten som leder fram till nonsenspayoffer som Intels nya "Leap ahead".
Sen läste jag det här och kände att någon annan hann före.
Andra bloggar om: intel, reklam, varumärken, design
PR-sucke
Om man gör något bra är det ibland svårt att hålla tyst om det, även om man vet att det vore bättre om man inte pratade.
En kollega i branschen fick för bara några dagar sedan en gratis helsida i DI. De framstod som
trendgenier. Bra så.
Men, som alla som gapar efter mycket. Istället för att vara tacksamma mot journalisten och
känna att de blev uppflyttade ett pinnsteg i medvetandet hos DI-läsarna, så var de tvungna att glappa. På det sättet fick de förmodligen en ny fiende i skribenten, betydligt svårare att få in andra artiklar i DI, och vann dessutom inte ett skvatt.
Eh. Grattis.
Andra bloggar om: DI, Dagens Industri, PR
En kollega i branschen fick för bara några dagar sedan en gratis helsida i DI. De framstod som
trendgenier. Bra så.
Men, som alla som gapar efter mycket. Istället för att vara tacksamma mot journalisten och
känna att de blev uppflyttade ett pinnsteg i medvetandet hos DI-läsarna, så var de tvungna att glappa. På det sättet fick de förmodligen en ny fiende i skribenten, betydligt svårare att få in andra artiklar i DI, och vann dessutom inte ett skvatt.
Eh. Grattis.
Andra bloggar om: DI, Dagens Industri, PR
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)