Stöld

Jag har snott den här länken härifrån.

Mycket kul. Mycket träffande. Mycket likt reklambranschen. Byt bara ut titlarna.

Karin Magnusson (känd från bland annat p1, Flipper, Uppdrag mamma och kulturnyheterna i SVT) har skrivit om vilka typer som finns på en redaktion.

Reportern: Sällan nöjd där han är. Vet i hemlighet att han skulle kunna göra redaktörens – för att inte tala om programledarens jobb – minst lika bra eller bättre själv. Ett pedagogiskt snille när det gäller att på tre rader teckna en bakgrund till den politiska förföljelsen av regimkritiker i Burma. Populär på julfesten tack vare sin demokratiska flirtstil.

Senioren: Explosiv typ vars material aldrig – ALDRIG – får klippas i. Sitter alltid bakom stängd dörr. Åker på långa diffusa tjänsteresor och intervjuar aldrig någon utan pratar helst själv. En skrivande senior använder aldrig pratminus, då blir det automatiskt essäer. Det ger honom ett rikt flöde av stipendier, vilket han behöver. För trots hög status har han relativt sett låg lön. Svårskämtad. Rökare. Hatar möten och konferenser och när det ska sjungas.

Produktionsassistenten: Omistlig. Vet allt. Koden till kontorsförrådet, varför ens lönebesked ser konstigt ut och hur man fyller på det vita mjölkpulvret i kaffeautomaten. Det är uppsidan. Nersidan är historierna om hur det var på rullbandens tid. Tills man upptäcker att hon började som auskultant hos Bergman under inspelningen av Sjunde inseglet.

Redaktören: Svarar enbart med efternamn i telefon. Bra på att hålla tider. Vet alltid när det är motionsstopp i riksdagen och kommer ständigt på nya vinklar på hur det kan uppmärksammas. Vaknar på natten och kollar att rätt sändning ligger ute på webben. Känner alla i huset vid förnamn och är sist i karaokebaren efter avslutningsmiddagen på konferensen. Bra på att smickra seniorer till arbetslust och vet att programledaren är bäst på gott humör. Sover med bettskena.

JMK- praktikanten: Tror att motionsstopp har med motion att göra men vet att faror vilar överallt, nickar därför instämmande på morgonmötet. Modernt hår. Vill hålla på med kultur och är frustrerad för att JMK är all about news. Har någon gång i sitt liv stalkat Andres Lokko och har aldrig råd med lunch i matsalen. Introducerar nya begrepp på redaktionen. Under några veckor går alla runt och säger ”no homo” utan att veta varför. Saknade när de försvinner för att de jobbar fort, är glada och bränner dvd:er med andra säsongen av Entourage åt den som ber om det.

Programledaren: Föraktad och avundad på samma gång. Vill ha saker gratis. Pratar ofta om hur jobbigt det är när folk stirrar men åker tunnelbana i smyg. Provar lyssnarposer på Per Sinding Larsen. Får ett glasartat uttryck av kritik. Pratar ofta om att hon ska skola om sig, kanske till psykolog eller präst.

Vabbaren: Tio kilo smalare än när hon började jobba för tolv år sedan. Fött tre barn på fem år. Skitduktig men ständigt hemma med vattkoppor. När hon dyker upp blir alla glada men lite osäkra på vem det är. Vet hur man märker skillnaden mellan laktosintolerans och glutenallergi. Karriärmässigt i koma under nio år men blir en grym chef när pensionsavgångarna märks på riktigt.

Chefen: För statistik i Excel. Kallar in dig på rummet och frågar om du möjligen har något utländskt påbrå. Beklagar sig över att redaktionen är ojämställd men anställer bara män på nyckelpositioner. Kan alltid nås på mobil men ger sällan definitiva svar.

Kritikern: Den enda som på allvar sitter och läser (bok) i en fåtölj på sitt arbetsrum. Kan alltid ta ut elva veckor semester (Fårö) p g a kompberg efter kvällsarbete. Missar aldrig ett avsnitt av Extreme makeover. Har ofta en bekymmersrynka men är det roligaste lunchsällskapet. Gör hisnande jämförelser och drar historiska paralleller som ingen kan kontrollera och står därför oftast oemotsagd. Har kluven inställning till DN.