Läste precis det här:
..."en gång i tiden – vid modernismens genombrott – fanns en viktig poäng i att vara det [normbrytande]. Men frågan är om inte normbrottet i sig har blivit just norm, och provokation något man snarare förväntar sig än blir överraskad av inom konsten. Och den där fienden som ska provoceras, finns den på riktigt? Ofta är det en vagt formulerad tankefigur, som ”traditionen”, eller, som i Kobra, ”etablissemanget”."
Tänkte när jag läste det på alla reklamkampanjer som stolt förklarar att den aktuella kunden eller varumärket är "fiende" till alla andra varumärken, eller att alla konkurrenter tycker så illa om just det här företaget, eller att man antingen är med eller emot oss.
När negativ reklam, som samlar en grupp mot en gemensam fiende, dök upp var det modernt och fräscht och kändes nytt. Men nu när man sett 1000 exempel - vem väljer ett elbolag bara för att den är fiende till de andra elbolagen? Egentligen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar