PR

På bladet är det en knivskarp gräns mellan redaktion och annonsförsäljning.
Eller?

(fotnot: blocket ägs av Aftonbladet)

Ronaldinho just did it

Om man gillar "det nya", om man gillar långa reklamfilmer och om man gillar världens just nu bästa fotbollsspelare, gillar man såklart den här filmen.

Märkligt nog har den lyst med sin frånvaro på reklambloggar och reklamsidor.
Däremot har det stått om den på sportsidor och tom kultursidor.

Se den och bli imponerade.
Av vad man kan göra med en fotboll.
Av vad man kan göra med PR.
Och av hur moderna Nike är.

Filmrecension

Den här bloggen ska handla om tankar och åsikter om reklam och inte vara en allmän privatblogg. Måste dock med det förbehållet ändå kommentera en film jag såg på annandagen, Narnia: häxan och lejonet.

Man kan se den på minst tre sätt och om man är lagd som jag, blir man besviken oavsett vilket av de tre perspektiven man väljer:

1. En Jesusfilm med djur i huvudrollerna
Att den kristna högern gett sitt sjungande bifall åt den här filmen är inte speciellt överraskande och ni har säkert läst de flesta av de här tolkningarna.
- Lejonet är en klassisk symbol för Jesus
- Lejonet förvandlar döda till levande
- Lejonet/Jesus återuppstår från de döda
- Lejonet/Jesus offrar sig för våra synders skull
osv osv
Filmen är överladdad med kristna budskap om offer, synd, förlåtelse och straff.

Det som borde göra den ointressant (även om man är kristen) är att den förenklar och kategoriserar så extremt. Den är så enkelt uppbyggd så att ingen ska kunna missförstå och det är det som gör den så trist att se på. Om man är ond så får man sitt straff och är man god får man belöningar. Men det går att ångra sig och få förlåtelse, men det får man inte av sig själv utan av en högre makt. Problemet är att det är få människor som är så enkelt uppbyggda och så få situationer som är så enkla att dela in i rätt-fel, gott-ont. Om man börjar tro på att det är så enkelt, har man ju verkligen problem. (eller börjar ställa till rejäla problem för andra. Som att bomba länder som är onda, eller döda de som har begått ett brott)

2. En barnsaga om magin i vardagen
Den äldre generationen har alltid tyckt att den unga är ansvarslös och att det alltid var bättre förr. Jag ska inte göra det misstaget, men jag måste ändå fråga mig om det är helt vettigt att visa realistiska massstridsscener och avrättningar, som underhållning i filmer riktade till barn. Förr kunde den typen av situatiomer anas eller maskeras eftersom det rörde sig om teckande figurer, men iom den nya tekniken handlar det nuförtiden om realism. Samma personer som upprörs över svordomar, könsord, ett naket bröst, eller svält och katastrofer i anslutning till barnprogrammen kan utan att blinka svälja avrättningar som underhållning om de går under täckmanteln "Disneyfilm". Det tycker jag är konstigt.

3. Två timmar underhållning för de som gillade Sagan om ringen och Starwars. Det är enkelt att se att Narnia kostade några kronor mer än en svensk tv-serie, men det är i många scener ett märkligt slarv med effekter och det visuella. Vi ska inte anklaga skådisarna i de ovan nämnda filmerna för Marlon-Brando-prestationer, men maken till lamt skådespeleri som de fyra barnen/ungdomarna i Narnia presterar var det länge sen jag såg. Alla barnen (med ett visst undantag för den "onde" Edmund) har filmen igenom EXAKT samma lillgamla "seriösa flin" på läpparna. Och det är svårt att hålla sig för skratt varjke gång något av djuren börjar prata. I den här genren är filmen mest att likna 2h Ewoker eller Jar Jar Binks.

Filmen har tydligen toppat listorna i 11 länder och enligt Disney tilltalar den alla. Well. I min bok får en ett överkryssat M.

Sveriges viktigaste journalist

En mediemäktig jury bestående av namn som Micael Bindefeld, Gustav Fridolin, Göran Greider, Lars-Åke Lagrell, Janerik Larsson, Tove Lifvendahl, Henrik Mattsson, Lena Mellin, Nalin Pekgul, Per Schlingmann och Pontus Schultz har utsett Sveriges 100 mäktigaste.

På första plats kommer såklart Göran Persson och på andra Fredrik Reinfeldt, men bland de skrivande journalisterna ser bilden helt annan ut än den vi kunde förutse för bara några år sedan.

Medielistan ser ut så här:
12 Mats Bergstrand, debattredaktör Dagens Nyheter
16 Jan Guillou, journalist och författare
18 Christina Jutterström, vd SVT
19 Janne Josefsson, journalist SVT
24 Carl-Johan Bonnier, styrelseordförande Bonnier
27 Anders Gerdin, chefredaktör Aftonbladet
28 Ebba von Sydow, chefredaktör Vecko-Revyn
30 Amelia Adamo, tidningsdrottning
31 Jan Scherman, vd TV4
35 KG Bergström, journalist
38 Lena Mellin, samhällschef Aftonbladet
43 Helle Klein, politisk chefredaktör Aftonbladet
47 Evin Rubar, journalist
48 Niklas Ekdal, politisk redaktör DN
51 Lena K Samuelsson, chefredaktör Svenska Dagbladet
52 Maciej Zaremba, skribent
56 Jan Wifstrand, chefredaktör DN
58 Zanyar Adami, chefredaktör Gringo
61 Linda Skugge, skribent Expressen
63 Mats Knutson, journalist SVT
66 Sverker Olofsson, reporter och programledare SVT
69 Leif Pagrotsky, kulturminister (s)
76 Bengt Braun, koncernchef Bonniers
78 Peter Örn, vd Sveriges Radio
80 Pelle Törnberg, vd Metro
83 Peter Wolodarski, ledarskribent Dagens Nyheter
85 Leo Lagercrantz, debattredaktör Expressen
86 Otto Sjöberg, chefredaktör Expressen
91 Anna Serner, vd Reklamförbundet
94 Filip Nilsson, reklamman
95 Thorbjörn Larsson, styrelseordförande Expressen
99 Johan Westman, programchef Kanal 5

Chefen för DN-debatt, Jan Guillou, Juttan och Janne Josefsson. Bonniergruppens talesperson och chefredaktören för Aftonbladet. Sen kommer den viktigaste skrivande journalisten i Sverige: Fundera över innebörden. Fundera över vad det säger om Sverige idag.

TV

Skrev för ett tag sedan om de stackars såpaförfattarna i USA.

Så här tossigt kan det tydligen bli.

1984

Om ni vill veta vad geekarna tycker om Google och vad de oroar sig över kan den här lilla historien vara kul som julläsning.

(Från Google Blogoscoped)


Tag: Google, Googleworld, Web2.0, Larry Page, Sergey Brin

Marie Antoinette

Om man gillar Kirsten Dunst, Sofia Coppola, New Order och Sex Pistols-estetik (och det gör man ju, fast man gärna skulle ha argument mot för att det vore roligare att tycka annorlunda), så gillar man den här trailern.

Det borde vara höst 2006 nu.

Vem är det som kör? Ingen.

Ibland är det bra att slippa chefen.
Om man gillar att lata sig. Om man gillar att få arbeta ifred. Eller om man vill att resultatet ska bli riktigt riktigt bra.

Jag har vid ett flertal tillfällen skrivit om att reklamtidningarna (Resume och Dagens Media) ofta är sena med nyheter jämfört med reklambloggarna (Exvis Researcher, Ad-rag och Reklamfeber) och mediebloggarna är ofta vassare i analysen och på djupet (Exvis Vassa Eggen och Isobels Verkstad).

Efter att ha prenumererat ett tag på geekbloggar är det enkelt att konstatera att det är precis likadant inom det området.

Det som är intressant är att det verkar som att det är så även i det finaste och viktigaste området: uppslagsverk. Tidskriften Nature har jämfört Wikipediainlägg (Wikipedia är en fri uppslagsbok på nätet där alla tills helt nyligen har kunnat bidra) med Encyclopaedia Britannica. Det de har kommit fram till är närmast häpnadsväckande. Antalet fel är ungefär lika många. Och om man räknar i volym (textmängd i förhållande till fel) är Wikipedia tom bättre.
Läs artikeln här
Och källan (som jag fick tipset från) här
Och wikipedias studie här

- Utan redaktör går jobbet fortare (ingen som behöver godkänna, ingen som behöver redigera, ingen som behöver "tycka").
- Utan någon (utgivare, ägare, annonsörer, redaktion) att ta hänsyn till får man skriva om det man gillar och det man är bra på.

Inte mycket svårare än så.

Fast hur ska folk hitta till bloggarna och webbplatserna? En samlingsplats vore kanske bra. Och då kan man koordinera den. Och kanske kunna tjäna lite på besökarna. Och någon måste vara ansvarig för innehållet. Och.

Bloggmättnad

Har inga som helst vetenskapliga belägg för det här, men...

Jag har ett konto på bloglines och prenumererar på lite bloggar. När jag började (ny bloggare) för bara tre månader sedan hade de flesta hur mycket nya inlägg som helst.

Nu dröjer vissa flera dagar mellan inläggen.

Exempel (tar två av mina favoritbloggar för att visa vad jag menar)

Martin Gelin
sep - 32 inlägg
okt - 20 inlägg
nov - 17 inlägg
dec - 4 inlägg (efter halva månaden)

PM&Leo
V46 - 6 (from onsdag)
V47 - 12
V48 - 11
V49 - 3
V50 - 1 (tom onsdag)

Ett tecken på något, eller bara en slump?

Webbtypografi

Vet inte hur intressant det är med webbtypografi för de som läser den här bloggen, men jag snubblade över den här artikeln i ämnet. Tipset kommer från utmärkta slashdot.

tag: typografi, webbformgivning

Nyhetsrapportering

För några veckor skrev Johan Norberg ett inlägg där han ifrågasatte SVTs oberoende i en lysande debattartikel i SvD.

Det han förde i bevis var att nyhetsrapporteringen från senaste valet i USA ständigt gynnade Kerry framför Bush, så att vi blev överraskade av Bush seger, när den i själva verket inte framstod som speciellt överraskande för någon som följde amerikanska nyheter.

Idag skedde en avrättning i Kalifornien och det svenska fokuset har varit på att den dömde kanske var oskyldig, att han inte benådades av Arnold Schwarzenegger, och att dödsstraff är extremt omstritt.

Det man ständigt underlåter att berätta är att amerikanerna faktiskt gillar sitt dödsstraff, hur galet det än låter i våra västeuropeiska öron.

Därför är det inte konstigt att Arnold vågar trotsa opinionen. För han vet att han har en ännu större opinion bakom sig. Svensk media borde kanske ägna lite tid åt att förklara varför det är så.

I-love-TV

I DN är det just nu en liten debatt om TV-tittande, efter att SCB just publicerat en undersökning om barn och ungdomars TV-tittande. Huvudartikeln hittar ni här och länken till SCB här.

I artikeln kan man läsa fasligheter som kan hända om man konsumerar TV för mycket:
- Passiviteten kan leda till övervikt och fetma, vilket kan ge diabetes.
- Barnen påverkas av tevevåldet och riskerar att bli mer aggressiva och våldsamma.
- Barnen kan också få koncentrationssvårigheter och problem i skolan.
- Barn tar efter det våld de ser på teve.
Andra studier visar på en koppling mellan adhd och barns tv-tittande.

Artikeln blir dock betydligt intressantare om man efter att ha läst den och SCB-rapporten klickar sig vidare hit, till TV-statistikens hjärta.

Det som är spännande att se är nämligen att TV-tittandet (om man litar på MMS-metoden) ökar ju äldre man blir.


Och dessutom kan man se att den skrämmande siffran att en tredjedel av ungdomarna ser på tv mer än 3 timmar per dag kanske är ganska måttlig. Alla fall i jämförelse med de äldre tv-tittarnas extrema konsumtion. 229 minuter om dagen. Puh. Det är ju nästan fyra timmar. I snitt.

Tagging

Årets ord är podcast.

Nästa års ord kanske är tagging?

Del.icio.us blev nyligen köpt av Yahoo och för en månad sedan startade tagworld, en community där man sätter etiketter, "taggar" på allt som man laddar upp på sin sida. Sen är allt sökbart.

Det är intressant att web 2.0 blir mer och mer en realitet. Vi vet ju inte än hur många projekt som kommer att finnas kvar om några år, men dagens klimat med nya webbidéer hela tiden börjar ju likna slutet av 90-talet.

Tagging betyder lika mycket i communitysammanhang som bloggarna gjorde för hemsidan. Från att söka och träffa likasinnade på kriterier som ålder och geografi innebär tagging sökning på allt.

Undrar dock vad tagging kommer att heta på DN-svenska - dataetikettering?

Följa blogg

Här hittar ni ett sätt att fördriva lite tid på.
En site som kategoriserar bloggar och blogginlägg som positiva eller negativa.

Google har blivit ganska hårt åtgånget i media (för sina maktambitioner) senaste tiden, samtidigt som yahoo blivit hyllat (för att de teamar upp med web 2.0's mest hypade ftg som flickr, del.icio.us och six apart).

Men, försprånget är ändå stort i dagsläget:
Google 73-27
Yahoo 55-45
Microsoft 40-60

Reklambranschen ökar 84%

En del av reklambranschen har ökat extremt mycket de senaste åren.
Vi talar inte om banners, Google eller radioreklam. Vi talar inte om gerilla eller butiksaktiviteter.

Vi talar om produktplacering.

Det hela har gått så långt att manusförfattarna i USA har gått samman för att kämpa mot det orimliga i att i stort sett skriva TV-manus för att kunna få in produkterna istället för tvärtom. Produktplaceringarna ökade tydligen med hela 84% och det kostade exempelvis över 2 miljoner dollar att få in sin produkt i ett avsnitt av the apprenctice förra året enligt The writers guild of America.

Läs intressant artikel i Wired här.

Det som är en intressant paradox är det här: TV-serier kallas för såpopera för att de togs fram för att ha ett format att sälja reklam i. Och nu klagar såpoperaförfattarna över att det är för kommersiellt...

ps bilden kommer från Ma Perkins, en av de allra första såpoperorna på radio, för Oxydol tvålpulver, sponsrad av Procter & Gamble.

Just do it

De som läser reklamböcker har säkert hört talas om det här och alla som på ngt sätt arbetat på ngn reklambyrå med ambition har säkert satt upp det som mål - att ha en lika bra kundrelatioon som Wieden & Kenndedy har med Nike.

Från WK Londons utmärkta blogg, welcome to optimism (bara det) kommer här de punkter som samarbetet bygger på. Läs! (för en gångs skull är det dessutom inte bara bull, eftersom det som kommer ut verkligen är enastående bra ut så gott som alla aspekter som reklam kan bedömas ur).

- Great advertising and communication starts with a great relationship; one based on mutual understanding and respect, between client and agency and between brand and customer.
- The consumer is intelligent. We refuse to treat customers like a research statistic or talk to them as if they are not highly intelligent people. Advertising can and should make people think.
- Communication is a conversation. Great communication should feel human and conversational, not like a one-sided monologue from a corporation.
- Chaos breeds creativity. The best ideas don’t come from a process, but are the result of an atmosphere where unpredictability, chaos and creativity are encouraged. That doesn’t mean there can’t be a process, it just means that we don’t let the process get in the way of good ideas.
- Be willing to recognize and run with a big idea. Briefs should be a jumping off point, not a contract. Sometimes a great idea strays from the original brief, but is a much bigger idea than the initial strategy. Be courageous enough to recognize that and let genius happen.
- Reward failure. Never lose your capacity to invent and learn because it becomes too risky. Take risks. It’s better to learn from glorious failures than from losing in the marketplace due to fear of failure and inaction.
- Let the marketplace judge success or failure. Don’t rely on research to make decisions, but to inform your thinking. Research should not be used to minimize risk, but to bring you closer to the person you’re talking to.
- Keep it fresh. Break the rules. Never adhere to the status quo. Innovate with products and with advertising. One of the problems with advertising is how categories develop a standard -- an unspoken belief system so that all cereal commercials need to sound like cereal commercials. But the real power comes when you can break with that belief system and treat the category in a fresh manner.
- Life is too short and competitive to spend time in debate over nuance. Time spent haggling over words on a page or processes is time spent not being impactful in the marketplace. Immediate and gut feedback on creative work is critical to keeping the process moving and creative people (both client and agency) motivated and engaged.
- Media is a strategic weapon. Integrating media into the strategic and creative process is essential because choosing the perfect media platform for a creative idea can make the difference between failure and success.
- Think like an athlete. Without risk, there is no genius. Go big or go home. No guts, no glory. Failure isn’t in losing, failure is in not trying. “The team that makes the most mistakes is the team that wins”. These are more than just sport clichés. Thinking like an athlete can help inspire innovation in the work place, as well as on the playing field.

Tre

Tre saker från min morgon:
1. Försöker få igång Microsofts Google earth variant. Läser om att den ska vara mycket bättre, men jag får den inte att fungera. Retligt.
2. Har postat en fråga på Yahoo answers. Väntar med spänning på hur tjänsten kommer att fungera. Idén är Internetklassisk och fin: vänd dig till ditt community med din fråga, så svarar de gratis. Som Widipedia fast inte. Och det är ett öppet forum, vilket gör att alla får svara.
3. Läste Göran Greiders kritik av den okritiska hyllningen av den nya "heliga" texten av katastrofkommissionen i DN. Håller inte med, men det är alltid upfriskande med de som går motvalls. Och Göran Greider struntar alltid i skocken. Och det är intressant att jämföra hans hållning mot exempelvis en av de som åker berg-och-dalbana i media just nu. Hon gör liksom fel hur hon än gör. Jobbig sits.

Kreativa företagare

Det tar en sekund, sen är rättshaveristerna igång. Här är det nya sättet att förhålla sig till Stockholmsförsöket och biltullarna - plankatullen.nu.

När kommer tv-reklamen?

Podcast

Word of the year: Podcast!

Igår blev Podcast äntligen ett riktigt ord på engelska.

Hurra. Det roliga är att tom DN har låtit ordet vara i fred än så länge.

Undrar hur länge de kan hålla tassarna i styr?

Polyfoniskt varumärkesbyggande

Micael Dahlén på Handelshögskolan och hans studenter (som jag skrev om för några dagar sedan) håller på med det som få reklampraktiker i Sverige vågar.

Han talar om saker som att expandera sitt varumärke, göra det irrationellt, positionera utanför varumärket och saliens = "varumärken som täcker in väldigt mycket för väldigt många människor".

Det perfekta exempel på den här typen av varumärken är Virgin, som lyckas vara trovärdiga som skivbolag, flygbolag, telebolag, skivaffär, filmbolag, läsk, osv osv. De har ingen sammanfattande payoff, de gör helt olika reklam på de flesta marknader och de flesta underprodukter. Ibland är det högt pris och ibland är det lågt. Ändå binds allt samman på ett Virgin-sätt.

Ett annat bra exempel är Red Bull. Vi jobbade med dem i några år och deras viktigaste varumärkesvärde var "polarising", vilket innebar att de ständigt skulle överraska och vara såväl hårda/funktionella, som självironiska. Red Bull var och är såväl en energidryck i sportsammanhang, som ett groggvirke, och sponsrar såväl Snowboardåkare som F1-stall, som DJs. Man anordnar världens största lådbilsrace och har samtidigt extremevent.

En av världens bästa varumärkespraktiker är Russel Davies, bland annat styrelseordförande på APG (Account Planning Group) i London och fd Planner på Wieden & Kennedy i Portland och London.

Det kommer att vara extremt få som går in på den här länken, men de som gör det kommer att få en mycket bra introduktion till det som jag på svenska hädanefter kommer att kalla för polyfoniskt varumärkesbyggande (eller branding 2.0 om vi så vill, men det är med största sannolikhet några techgeekar som redan beslagtagit begreppet branding 2.0 och brands 2.0)

Saliens är ett bra ord. Men polyfoniskt varumärkesbyggande är betydligt bättre.

Vik tio minuter åt videon. Det är väl investerad tid.